När FRA-debatten rasade som hårdast under 2008 var en av huvudinvändningarna från kritikerna att man från statligt håll genomförde ett betydande skifte i hur man använde sig av övervakning. Från att bara använda övervakning som var specifik och användes vid behov instiftade man system som övervakar konstant för att därefter plocka ut det intressanta. Istället för att fiska upp det som var farligt ur sjön tömde man hela sjön på vatten i jakten på kriminella och terrorister.
När diskussionen om biltullarna i Stockholm inleddes var det några som lyfte ett varnande finger att kameraövervakningen vid alla biltullar kunde komma att användas för helt andra syften än kontroll av betalade biltullsavgifter. Då lugnades kritikerna att det inte fanns någon risk alls att informationen för biltullarna skulle användas till något annat syfte än att driva in avgifterna.
Man lovade att det enbart var Transportstyrelsen som skulle ta in uppgifterna och Skatteverket som skulle driva in avgifterna som skulle ta del av informationen. Det skulle råda fullständig sekretess över informationen som kartlägger rörelsemönster hos flera hundratusen stockholmare dagligen. Redan 2007 varnade Datainspektionen (DI) för farorna med biltullarna ur ett integritetsperspektiv. Nu har de många farhågorna besannats.
Transportstyrelsen avslog tidigare i år polisens begäran att få ta del av bilderna för en brottsutredning med hänvisning till bilisternas integritet. Men nu har alltså alliansregeringen ändrat det beslutet, i strid med Transportstyrelsens rekommendationer. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd kommenterade med orden ”Sekretessen är absolut och integriteten väldigt viktig, men samtidigt har vi ett behov av att lösa grov kriminalitet”. Utöver ändamålsglidningen är det anmärkningsvärt att regeringen blandar sig in i en brottsutredning, något advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg skarpt kritiserade.
Skepsisen mot införandet av stora övervakningssystem är tudelad: med alla stora uppsättningar redskap finns alltid risken för ändamålsglidningar. Det är inte säkert att de som instiftar olika typer av övervakningssystem alltid är de som kommer att vara ansvariga för dessa. Ett löfte från politiskt eller polisiärt håll, som när biltullarna skapades, kan några år senare vara bortglömt eller ignoreras av makthavare. För att förhindra att så sker kan man antingen inrikta sig på annan typ av övervakning som lättare säkras, eller att sätta upp garantier vid själva instiftandet av lagarna. Regeringsbeslutet att ge polisen tillgång till biltullarnas övervakningskameror gör det plågsamt uppenbart att den senare modellen helt har havererat.
Även om FRA-debatten lagt sig kvarstår problemen med lagen. I debatten som föregick riksdagsbeslutet inskärpte regeringen flera gånger att datan från övervakning enbart skulle användas för bevakningen av utländsk trafik som passerar Sveriges gränser, och inte påverka den inhemska trafiken. Det var endast tjänstemännen på Försvarets Radioanstalt som skulle ha tillgång till informationen, och uppgifter som inte rörde rikets säkerhet utan var av rent polisiärt intresse skulle därför ignoreras. Expressen kunde 2008 (10/7) avslöja att rikskriminalpolisen trots detta fick tillgång till information – även om rikskriminalpolisen inte ville avslöja exakt hur de använde den.
Övervakning kommer alltid att vara en del av polisens befogenheter för att bevaka, beivra och stoppa grov kriminalitet. Liberala ungdomsförbundet menar inte att övervakningen helt måste upphöra, det är ett orealistiskt och framförallt oönskat mål. Men övervakningen måste vara utformad på ett sådant sätt att den punktmarkerar och är specifik. Att bevaka hela samhället och därefter plocka ut det man behöver inbjuder till mer än ändamålsglidning – det inbjuder till missbruk på lång sikt. Det är troligt att fler städer i Sverige får biltullar, frågan är exempelvis redan klubbad i Göteborg. Snart kan staten med andra ord kartlägga rörelsemönstren för ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning.
Man går inte och lägger sig i ett öppet, demokratiskt samhälle och vaknar i George Orwells 1984. Det är de små stegen som bit för bit naggar integriteten i kanten som är farligast. Lag efter lag som ger staten större befogenheter och medborgarna mindre utrymme. System som monteras upp i ett gott syfte men som snart används till mer vittgående övervakning. Vi kan redan nu se att två av de mest omfattande systemen för övervakning av Sverige – FRA:s signalspaning i kabel och billtullarna – trots löften är utsatta för en allvarlig ändamålsglidning. Detta är oerhört allvarligt och ansvaret faller på regeringen att ta tag i integritetsfrågan på allvar, något man gjort allt för att undvika. Det är beklämmande att en regering med liberaler så lättvindigt handskas med medborgarnas rättigheter.
I dag skickar vi därför ett öppet brev till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd där vi kräver att regeringen river upp beslutet om att ge polisen tillgång till övervakningsbilder från biltullarna.
Adam Cwejman
förbundsordförande
Liberala ungdomsförbundet
Linda Nordlund
förste vice förbundsordförande
Liberala ungdomsförbundet
UNT 11/8 2011