På Europadagen bör vi komma ihåg att EU är mer än en förhandlings- och budgetmaskin. För oss två som båda har personliga upplevelser som präglat vårt Europaengagemang känns det självklart att påpeka de 60 åren av fred.
Tack vare samarbetet mellan Tyskland och Frankrike behöver inte europeiska nationer tvingas i krig med varandra. Men om EU ska betyda någonting måste den inte bara haft en ärorik historia utan måste också vara ett svar på frågor om framtiden. Vilka är de framtida utmaningarna som EU är svaret på?
Spridningen av extremnationalism och Europas uppenbara oförmåga att hantera mångfaldsfrågor utgör den största utmaningen för EU.
Denna nationalism uppstår bland annat utifrån en känsla av att Europa är en kontinent på dekis, ett landskap av skulder och sönderreglerade marknader, en kontinent som inte ens kreditvärderingsinstituten gillar. Ett sådant klimat skapar dåliga framtidsutsikter och en oanständig kamp om framtida resurser mellan olika grupper. Därför måste vi återigen skapa framtidstro och säkerhet, motarbeta fördomar och bättre hanterar mångfalden. En övernationell EU-handlingsplan måste utarbetas och främlingsfientligheten bekämpas i alla medlemsstater.
För det andra måste EU komplettera åtstramningar med tillväxtstrategier. Den stagnation som de flesta europeiska länder bevittnar hotar framtidens välfärd. Det behövs lösningar som skapar välstånd i stället för skulder, som garanterar tillväxt i stället för kreditmöjligheter. Konkurrensfrämjande åtgärder är alltid lättare att implementera uppifrån eftersom medlemsländerna har svårt att avstå från protektionismens popularitet. Samtidigt vet alla att den öppna arbetsmarknaden och internationell handel gynnar oss i längden.
För det tredje måste EU sätta det gemensamma asyl- och migrationssystemet i verket. Vi pratar mycket om solidaritet, men faktum är att fattiga länder erbjuder skydd till många fler flyktingar än det rika EU. Pakistan, Iran och Syrien hade 2010 tillsammans cirka fyra miljoner flyktingar! Dessutom togs 75 procent av alla flyktingar i EU emot av sex länder, bland annat Sverige.
Ett gemensamt asylsystem kommer att tvinga de länder som i dag saknar ett system för asylmottagande att utveckla ett sådant. Det är inte rimligt att flyktingskäl bedöms olika beroende på vilket EU-land flyktingar råkar komma till.
I takt med att konkurrensen på EU:s arbetsmarknad hårdnar, påverkas inte bara asylmottagandet utan även inställningen till arbetskraftsinvandring. Ska vi klara av att upprätthålla den välfärd vi vant oss vid kommer vi att behöva arbetskraftsinvandring. Det är alltid svårt underlätta ytterligare arbetskraftsinvandring men med EU:s hjälp blir det lättare. Vi tjänar inte bara ekonomiskt på att låta människor söka ett bättre liv inom Europa. Vi skickar också en signal om att EU ska vara öppet.
Utvidgningen av EU måste också fortsätta. Målet måste vara att inkludera även Turkiet, Ukraina och de länder på Balkan som ännu inte är medlemmar. I flertalet av dessa länder pågår en dramatisk kamp mellan å ena sidan nationalistister som motsätter sig EU och å andra sidan demokratiska krafter.
Att inte stödja vidare utvidgning av EU vore att svika de demokratiskt sinnade människor som behöver vår hjälp.
Slutligen måste EU förändras så att unionen återigen kan ingjuta framtidstro och hopp hos sina medborgare. Det som behövs för att få Europa på fötter är strukturförändringar, bättre utbildning, större social rörlighet och en medvetenhet om att ett framtida välstånd inte är givet.
EU har haft enorm betydelse för vår historia men kan ha lika stor betydelse för vår framtid. Det är upp till oss att använda unionen för att skapa den framtiden.
Jasenko Selimovic (FP)
statssekreterare, arbetsmarknadsdepartementet
Maria Weimer
ordförande för Folkpartiet liberalerna i Uppsala län
UNT 9/5 2012