Drömmen om att hänga på ett fik i Paris, bada i Medelhavet eller åka skidor i Alperna har fått generation efter generation unga svenskar att ta sig runt i Europa. 40-talisterna liftade, 60-talisterna tågluffade och 80-talisterna tar lågprisflyget. Det har blivit lättare och lättare att resa. Från att ha varit ett månadslångt projekt med visum och liftande går det nu att besöka Barcelona över helgen med direktflyg även från Skellefteå.
Den fria rörligheten i Europa höjer inte bara livskvaliteten för oss alla, den är också viktig för ekonomin. Med den ökade rörligheten har exempelvis trösklar för småföretag att ta sig ut på exportmarknaden sjunkit.
Om flygbiljetten kostar 1 000 kronor eller 10 000 kronor kan vara avgörande för om ett litet företag kan besöka en global branschmässa i Tyskland. Det i sin tur kan vara avgörande för om det får de första exportkontrakten.
Med en ökad rörlighet kan företag också söka efter den bästa kompetensen bland en halv miljard människor. Tyskland är fortfarande en större exportör än Kina och den svaga euron ger dem en konkurrensfördel som de inte haft om de hade en egen valuta. Samtidigt växer arbetslösheten i Sydeuropa. Vi känner igen detta från 60-talets Sverige, arbetslösheten växte i Norrland och Stockholmsregionen skrek efter arbetskraft.
Med flyttlasspolitiken fick folk arbete och välståndet kunde jämnas ut. Inom EU hjälper strukturfonder till en del att jämna ut välståndet mellan fattiga och rika länder, men långsiktigt behöver folk röra på sig. I Europa saknar vi dock den amerikanska rörligheten som gör att unga amerikaner flyttar mellan delstater för att söka lyckan i tillväxtregioner.
Därför är det mycket trist när Storbritanniens premiärminister David Cameron ”satt som en tydlig strävan att minska nettoinvandringen”. Denna allt njuggare inställning till fri rörlighet vinner nu allt mer stöd och manifesterades tidigare i vår när Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Österrike i ett gemensamt brev beskyllde EU-migranter för ”social turism”. Resonemanget har stora likheter med den trista debatten i Sverige om social turism för tio år sedan – en oro som visat sig obefogad, trots att de nya EU-ländernas medborgare fritt kunnat söka jobb i Sverige från dag ett. Även EU-kommissionen bekräftar denna bild.
För att komma ur den ekonomiska krisen måste Europas ledare tvärt om stimulera rörligheten på bred front.
Vi behöver en europeisk flyttlasspolitik – ”om inte jobbet flyttar till mig så får jag flytta till jobbet”.
Speciellt är det viktigt för unga, som ännu inte bildat familj och som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, att våga söka jobb både inom och utanför sitt eget lands gränser. Studentutbytesprogrammet Erasmus är bra för att få akademiker att hitta nya jobb i andra EU-länder. Men det är lika viktigt att andra yrkesgrupper kan röra sig på den inre marknaden. Fler yrkesutbildningar, utbyten och lärlingsplatser behövs på samma sätt i dagens Europa. Svetsaren i Thessaloniki kan finna ett jobb i Stuttgart. Betongarbetaren i Murcia kan finna ett jobb i München. Sjuksköterskan i Sofia kan finna ett jobb i Solna.
I stället för att sätta upp nya hinder och stänga in européer i sina gamla hemländer har vi ett gemensamt intresse av att stimulera rörligheten. Vi behöver en europeisk flyttlasspolitik. EU ska riva gränser och inte bygga murar.
Birgitta Ohlsson
EU-minister (FP)
UNT 25/7 2013