Svenska Kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjÀnst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. Med den innehÄllsrika och uppfordrande meningen har Partipolitiskt Obunda i Svenska Kyrkan formulerat sin vision.
I centrum för kyrkovalet har Posk som partipolitiskt obunden grupp fokus pÄ tre frÄgor. Alla tre har stor betydelse för församlingslivet i Uppsala. Den första handlar om att sÀtta församlingen i centrum. Och den markeringen behövs nÀr fem stora pastorat vid Ärsskiftet lÀggs samman till ett enda stort pastorat för hela Uppsala. De nÀrmaste Ären blir det om möjligt Ànnu viktigare Àn pÄ senare tid att konkret vara en nÀrvarande kyrka som erbjuder en kristet öppen gemenskap för varje mÀnniskas vÀxt och fördjupning.
Den andra valfrÄgan handlar om att Svenska Kyrkan genom sina församlingar och medlemmar ska ta pÄ sig en tydligare social roll, tala det handlingens sprÄk som ger mÀnniskor befrielse och livsmod. Diakoni kallas det och handlar om att möta mÀnniskors materiella och sociala behov, men ocksÄ att vara en profetiskt röst som protesterar dÀr frihet och rÀttvisa inte rÄder.
Den tredje valfrÄgan handlar ocksÄ Svenska kyrkan ska vara trovÀrdig, om reellt medlemsinflytande och om att rÀtt anvÀnda medlemmarnas pengar. Den speciella ordningen med kyrkoval och politiska partier i Svenska Kyrkan anvÀndes första gÄngen 1931 och dÄ röstade 1 av 5 medlemmar med röstrÀtt. RekordÄret 1934 röstade 23,9 procent och knappt 40 Är senare, 1973 hade andelen röstande minskat till 15,2 procent. Ytterligare 40 Är senare röstar fÀrre Àn sÄ.
Ett 80 Är gammalt system har för lÀnge sedan passerat sitt bÀst före-datum. Det luktar inte gott och det lÀcker energi och pengar. Att valet skulle ge tillfÀlle att tala om allt gott församlingarna genom sina aktiva medlemmar och medarbetare utrÀttar Àr ingen tillrÀcklig anledning för mÄngmiljonrullningen var fjÀrde Är. Med direkta insatser utan omvÀgar sÄ kunde samma pengar och mÀnniskors tid och kompetens göra sÄ mycket större nytta i församlingarnas vardagsverksamhet och i medlemskommunikationen. Svenska Kyrkan ska vara demokratisk, mer Àn i dag.
NÀr jag i dag lÀgger ut valsedlarna för det lokala valet till nya kyrkofullmÀktige för Svenska Kyrkan i Uppsala framför mig, sÄ ser kÀnner jag igen dugliga och engagerade kyrkomedlemmar pÄ nÀstan alla de tio valsedlarna. Jag skulle vilja ha möjligheten att fördela mina tre personvalskryss pÄ mer Àn en av dessa.
Och jag skulle vilja utöva min röstrÀtt utan att bidra till ett slöseri med resurser, utan att bidra till ett system som skymmer sikten för vad just dessa mÀnniskor sÄ ofta Àr eniga om: Att det finns ett uppdrag frÄn Jesus som ska omsÀttas i ord och handling.
Svenska Kyrkan Ă€r en folkkyrka dĂ€rför att hon samlar mĂ€nniskor omkring Jesus och söndagens festgudstjĂ€nst, högmĂ€ssan Ă€r ett nödvĂ€ndigt nav, utan vilken allt faller samman som ett hjul dĂ€r ekrarna förlorat sitt gemensamma fĂ€ste. Hon Ă€r ingen Ă„siktsgemenskap utan mer en livsgemenskap. Och kyrkans folk Ă€r mycket mer Ă€n bokens ett bordets folk. NĂ€r nattvardsbordet Ă€r avdukat kommer sĂ€ndningsord som ett löfte och en uppmaning: GĂ„ i frid och tjĂ€na Herren med glĂ€dje. Frid och fred som gör hela veckan âvardagshelâ och en glĂ€dje att dela i mötet med mĂ€nniskor och en arbetsglĂ€dje som rĂ€cker till nĂ€sta helg. Det Ă€r ingen dĂ„lig utvĂ€xling pĂ„ min egen futtiga insats i kyrkbĂ€nken.
Min vision om en levande del i Uppsala av av den vÀrldsvida kristenhet, som Svenska Kyrkan ingÄr i, Àr pÄ mÄnga sÀtt min egen och rÀtt personlig. I kyrkovalet vÀljer jag att stödja valprogrammet för den grupp som jag ÀndÄ kÀnner igen mig mest i, och röstar pÄ de mÀnniskor som jag dessutom vet kan sin sak och stÄr beredda att lÀgga sin tid och kraft pÄ att orden ska bli verklighet. Det Àr mitt positiva val och inget stÀllningstagande mot nÄgon annan kyrkomedlem eller grupp av medlemmar. Min röstrÀtt Àr min medlemsrÀtt och jag anvÀnder den.
Martin Garlöv
nr 42 pÄ POSK-listan
UNT 13/9 2013