Yttrandefriheten har kanske aldrig varit större. Fler och fler människor har tillgång till information och nu även möjlighet att själva producera och sprida den såväl inom som över nationsgränserna. Men helhetsbilden är inte lika rosenskimrande.
Yttrandefriheten hotas och utmanas på olika sätt, genom allt ifrån digital kontroll, censur och blockering till fysiska hot och våld mot journalister.
De faror som hotar journalister i krigszoner går inte att underskatta. Under senare år har vi sett talrika bevis på hur utsatta och sårbara mediearbetare är. De utsätts för trakasserier, hot och attacker.
För endast några veckor sedan blev den svenske radiojournalisten Nils Horner en av de hundratals journalister som mördats i sitt arbete. Han sköts till döds i Afghanistan där han rapporterade om det stundande valet.
Mellan 2007 och 2012 har 430 journalister dödats. 23 av dess var kvinnor, en grupp som möter ökande hot som misshandel och sexuellt våld. Detta konstateras också i den Unesco-stödda rapporten Violence and Harassment against Women in the News Media som lanserades tidigare i mars.
Unesco fördömer alltid mord på journalister och kräver en utredning av mordet på Nils Horner. Mediearbetare måste kunna utöva sitt yrke och hålla samhället informerat.
För att kunna tackla de många utmaningar som urholkar yttrandefriheten måste vi först inse vad det handlar om.
Där fyller Unesco en lucka med sin nya rapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development som är framtagen på uppdrag och med stöd av Sverige och som medlemsländerna har ställt sig bakom.
Vi kommer båda att medverka vid lanseringen av rapporten vid en konferens i Stockholm den 25 mars.
Rapporten målar upp en bild av förändring och splittring – över hela världen, på alla nivåer. Medieindustrin genomgår en revolution i och med uppkomsten av digitala nätverk, online-plattformar och sociala medier. Nya aktörer gör intåg, däribland medborgarjournalister som sätter nya gränser för vad som är journalistik.
Traditionella nyhetsinstitutioner fortsätter att sätta dagordningen för press- och allmän kommunikation, samtidigt som nya globala medieaktörer bestämmer takten i ett alltmer konkurrenspräglat ekosystem.
Online-journalism via sociala medier suddar ut gränserna mellan reklam och redaktionsmaterial, och privata aktörer fungerar som mellanhänder, vilket åtföljs av en ny form av privat censur.
Ny teknologi skapar kanaler för nya röster, men kvinnor förblir marginaliserade i större eller mindre utsträckning i medieinnehåll och beslutsfattande.
Alla dessa utmaningar kräver handling. Vi måste först och främst fortsätta samla in statistik om trender rörande yttrandefriheten för att förstå den revolution som pågår. För det andra måste vi öka medvetenheten globalt, fortsätta att uppmärksamma mord på journalister och kräva grundliga utredningar så att förövarna ställs inför rätta.
För det tredje behövs ett nytt fokus på jämställdhet. Hur kan samhället få tillgång till hela historien om bara hälften av världens röster hörs? Av den anledningen har Unesco lanserat a Global Alliance on Gender and Media för att främja jämställdheten i och genom medierna.
För det fjärde behöver vi ett starkare gemensamt agerande av FN och andra internationella och regionala organ. Ett exempel är United Nations Plan of Action on the Safety of Journalists and the Issue of Impunity, en handlingsplan som Unesco går i spetsen för. Den genomförs nu i Nepal, Pakistan, Sydsudan och Irak.
Slutligen behöver vi agera lokalt – för att stärka nationella lagstiftande system, träna journalister, bygga kapacitet och utveckla medie- och informationskunnighet.
I grund och botten handlar det om att inte tappa fokus. Vi måste fortsätta att främja yttrandefrihet, på alla nivåer och över hela världen.
Birgitta Ohlsson, EU-minister (FP)
Irina Bokova, generaldirektör för Unesco