SLUTREPLIK. Socialdemokraterna Anna Hedh och Olle Ludvigsson förespråkar, liksom EU-kommissionen under ledning av Viviane Reding, kvotering i bolagsstyrelser. Men erfarenheterna från Norge som prövat kvotering som metod avskräcker.
Andelen kvinnor på chefspositioner har inte ökat. Strikta kvoter leder inte till några bestående förändringar när det gäller ojämn könsfördelning i bolagsstyrelserna, det man åstadkommer är en slags fernissa som täcker över det faktum att kvinnor inte bemöts på samma sätt som män i näringslivets styrelserum eller behandlas på samma sätt som män på vägen dit, alltså under rekryterings- nominerings - och urvalsprocesserna.
För oss är det "symbolpolitik" som inte hjälper kvinnor att nå toppositioner i näringslivet och vi tror inte att tvingande kvotering till fria företag är rätt sätt att nå jämställdhet genom att på EU-nivå stifta denna lag.
EU:s medlemsländer ser väldigt olika ut och har olika typer av företagsstrukturer. Det finns medlemsländer som inte alls skulle omfattas av förslaget, eftersom det bara kommer att beröra de allra största bolagen. På Malta, där man verkligen behöver jämställdhetsreformer, kommer inte ett enda bolag att beröras. I Sverige har kommissionen räknat ut att bara nio (!) bolagsstyrelser kommer at omfattas, alltså enbart de allra största.
Är detta den jämställdhet som socialdemokraterna tycker rättfärdigar denna lagstiftning på EU-nivå? Vore det inte bättre om varje land valde sin egen strategi och metod för att uppnå jämställda bolagsstyrelser och jämställda samhällen?
Vi vet att den rekryteringsbas som man använder vid rekrytering av ledamöter till bolagsstyrelser främst utgörs av segmentet chefer på tunga ledande befattningar i företagen. Där lyser kvinnor med sin frånvaro i alla EU:s medlemsländer. Därför vill vi understryka vikten av att man arbetar för att öka antalet kvinnor på samtliga ledningsnivåer för att uppnå en större andel kvinnor på verkställande nivå och styrelsenivå, det vill säga genom en nedifrån och upp-metod.
Vi har i våra förslag i stället lagt fram en modell liknande den som förts in i den danska lagstiftningen tidigare i år, där företagen fastställer egna mål för könsfördelningen i styrelsen. Det handlar om att ha jämställdhet som mål och att dra konsekvenserna av detta genom att skapa jämställda strukturer. Metoden kallas "comply or explain", alltså förklara varför man inte klarat av att skapa jämställda styrelser. Företag som inte följer lagstiftningen kan påföras sanktioner i form av straffavgifter.
Det är inte detsamma som självreglering som Hedh och Ludvigsson påstår, utan ett balanserat regelverk väl värt att pröva. Det är ett offensiv och väl avvägd politik som främjar ökad jämställdhet.
Slutligen tycker vi att det är viktigt öka öppenheten vid rekrytering till styrelser och att EU-institutionerna bör gå före och se över rekryteringen till höga chefsposter. EU-kommissionen borde sopa rent framför egen dörr innan man reglerar ett fritt näringsliv. Starkt ägarinflytande är för oss centralt.
Att inskränka ägarnas rätt att välja sina företrädare i bolagets styrelse genom att införa kvotering har Hedh och Ludvigsson uppenbarligen inget problem med. Vi förvånas, då detta alltid varit centralt för den tidiga fackföreningsmannen Ludvigsson. När lämnade han denna hållning?
Ännu mer förvånas vi över det faktum att Hedh och Ludvigsson vill ha undantag för fackliga representanter. Dessa ska alltså inte omfattas av kvotering. Varför? Jämställdheten gället tydligen inte för det S närstående facket? Om man ska reglera näringslivet ska man som sagt sopa rent framför egen dörr. Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.
Cecilia Wikström
Europaparlamentariker (FP), gruppledare i det rättsliga utskottet
Olle Schmidt
Europaparlamentariker (FP), ansvarig för Europaparlamentets yttrande i ekonomiutskottet
UNT 17/10 2013