Uppsala län är ett av de områden där det byggs mest just nu konstaterar Boverket i en rapport. Och behovet av bostäder är stort i den kraftigt växande Uppsalaregionen. Upp till 100 000 nya bostäder skulle kunna bli verklighet i samband med nya järnvägsspår mellan Stockholm-Märsta och Uppsala.
En hållbar stadsutveckling bygger på uthålliga system för energiförsörjning, transporter, avfallshantering, avlopp och dricksvattenförsörjning. Vi frågar oss om dricksvattenförsörjningen i Uppsala är säker med tanke på stadens expansion?
Hur resonerar man när skyddet av vårt dricksvatten vägs mot den så högt efterfrågade bostadsexpansionen? Tas för stora risker?
Uppsala har utmärkta förutsättningar för att producera dricksvatten till alla sina invånare – bättre än många andra svenska städer då en av Sveriges största rullstensåsar löper rakt genom staden. Åsen fungerar som ett reningsverk och producerar grundvatten av mycket bra kvalitet. Naturliga organiska humusämnen som ger vattnet färg bryts ner, och hälsofarliga parasiter, bakterier och virus avlägsnas när vattnet rinner ner genom åsen.
Under 1960-talet när Uppsala växte kraftigt ökade också behovet av dricksvatten. Därför beslutade man att öka vattenmängden som rinner ner i åsen genom att anlägga en konstgjord infiltration av råvatten från Fyrisån. I dag kommer runt hälften av dricksvattnet från konstgjord infiltration.
Men även om Uppsalaåsen fungerar som en utmärkt vattentäkt för Uppsalas invånare har förekomst av giftiga högfluorerade föroreningar, PFAA, i Uppsalas grundvatten gjort oss uppmärksamma på att tillgången till dricksvatten av god kvalitet för all framtid inte är en självklarhet.
Nu planeras upp till 8 000 bostäder runt och på åsen i Ulleråkersområdet, vilket bland annat medför ökad biltrafik. Uppsala kommun har genomfört en hållbarhetsbedömning som belyser sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter.
I rapporten kan man läsa att:
”Samtliga alternativ ger potential till positiva konsekvenser för i princip alla aspekter utom dricksvattenförsörjning …”,
”Samtliga alternativ innebär risk för negativa konsekvenser för de miljömässiga aspekterna grund- och ytvattenkvalitet ...”,
”Vattentäkten har ett stort nationellt värde och enligt länsstyrelsen borde Uppsalaåsen klassas som riksintresse”.
Skulle Uppsalabornas dricksvatten förgiftas genom en permanent förorening av åsen är Uppsala kommun tvungen att fundera över alternativa lösningar. Det kan handla om att ta råvatten från Ekoln, att ansluta sig till Stockholms dricksvattens försörjningsnät eller att investera i en avancerad och mycket kostsam reningsanläggning.
Okontrollerade bränder kan frigöra många farliga kemiska föreningar. Tankbilar kan välta, som i ett aktuellt exempel från Gävleåsen.
Även om marken är ett bra reningsverk, så binds inte alla kemiska ämnen i den (till exempel högfluorerade ämnen, dieselolja, många syntetiska ämnen). Sådana ämnen kan ge en grundvattenförorening som är oerhört svår att bli av med. Att liknande scenarier är realistiska framgår i hållbarhetsbedömningen där man skriver att ”planer för saneringsinsatser vid snabb infiltration av föroreningar i grundvattnet bör utvecklas”. Vill vi verkligen sätta vårt underjordiska vattenverk på spel?
Vi anser att planförslagen för Södra staden medför en exploatering som i en oacceptabel omfattning kommer äventyra vattenkvalitet i åsen. Allra störst är riskerna i de delar där åsen passerar genom Ulleråker, i åsens absoluta närområde som tydligt pekats ut som känsliga infiltrationsområden.
Vi anser att det i dagsläget är mycket oklart hur åsen skulle kunna förses med stabila och säkra barriärer, så att vår värdefulla grundvattentillgång i tillräcklig grad kan skyddas från olika föroreningar på lång sikt.
Vi anser att utbyggnaden av Södra staden inom och över områden som sträcker sig över Uppsalaåsens skyddsområde är en fråga som behöver hanteras utifrån försiktighetsprincipen.
Uppsala har förmånen att ha tillgång till ett stort antal experter i form av markvetare, hydrogeologer, miljövetare och vattenkemister som jobbar på en rad olika institutioner så som SGU, Uppsala universitet och SLU.
Vi uppmanar er och alla andra Uppsalabor att diskutera dessa viktiga frågor med era lokala politiker, arbetskollegor och grannar. Tyck till på samrådet som är öppet till och med den 11 september!
Stephan Köhler, Lutz Ahrens och Karin Wiberg, institutionen för vatten och miljö, SLU
Dan Berggren, institutionen för mark och miljö, SLU och SGI
Magdalena Thorsbrink och Jakob Levén, SGU
Fritjof Fagerlund, institutionen för geovetenskaper Uppsala universitet