Ingen har väl undgått att landstingspolitikerna vill hålla hårt i Akademiska sjukhusets budget. Intressen står mot intressen, behov mot resurser och ytterst handlar det om hur våra skattepengar förvaltas på bästa sätt. Men ur ett patientperspektiv undrar jag om man verkligen ska behöva finna sig i att offras på grund av organisationsproblem, prestige och segdragna utredningar.
Ska jag som medborgare i Uppsala län, Sverige och EU stillatigande vänta på min död, i stället för att få den operation som kan rädda mitt liv?
Jag är en av alla patienter som drabbats av cancer. Nu vill jag veta hur jag ska tänka när Akademiska sjukhusets läkare på onkologen och kirurgen inte har möjlighet att skicka remiss till operation – den enda typ av operation som kan rädda mitt liv. De säger till mig att de inte har fått några direktiv uppifrån om hur de ska göra.
Hösten 2011 upptäcktes en tumör i min tjocktarm och den opererades då bort på Akademiska sjukhuset. Från december till juni har jag jobbat halvtid medan jag ätit cytostatikatabletter, men i stället för att få fira att jag blev frisk, har jag under våren fått besked att hela bäckenet är fullt av snabbväxande metastaser från tarmcancern. När cancern sprider sig så till buken, går man en säker död till mötes, om man inte har tur att få bli opererad med varm cytostatika i buken enligt den så kallade Sugarbaker-metoden.
Doktor Haile Mahteme, (den ende i Sverige och Norden som har lång erfarenhet av att operera enligt ”Sugarbaker-metoden” och med ett så gott resultat att många blir räddade till livet och 40 procent blir botade!), vill operera mig efter den förberedande intravenösa cytostatikakur jag i juli 2012 påbörjat på onkologen på Akademiska sjukhuset. Han har studerat min journal, tittat på röntgenbilder och prover och tror att jag har goda möjligheter att genomgå den krävande 12 timmar långa operationen. Men onkolog- och kirurgläkarna kan inte remittera till honom, eftersom det inte finns något avtal mellan sjukvårdsledningen och honom sedan han öppnat egen klinik!
Haile Mahteme har alltså lämnat Akademiska sjukhuset och startat en specialistklinik i Uppsala på Samariterhemmet, i nyrustade helt anpassade lokaler. Kompetensen är precis densamma som när verksamheten tidigare var förlagd på Akademiska sjukhuset, bara med mindre administration och bättre anpassad till att hjälpa patienterna i tid. De behöver inte köa så länge att de blir så sjuka att operationen blir omöjlig att utföra.
Den 1 augusti kör verksamheten i gång och de har redan fått in många remisser från olika landsting i Sverige. Men inte en enda remiss från Uppsala läns landsting!
I en av UNT:s tidigare artiklar läser jag hur sjukhusdirektören uttalat sig:
”Akademiska sjukhuset har inget avtal med denna klinik och vi har för avsikt att fortsätta med behandlingarna här vid Akademiska. Haile Mahteme är den som byggt upp och utvecklat verksamheten. Men fler på sjukhuset arbetar med samma sak. Jag har gett dem i uppdrag att ersätta det som nu försvinner”, säger Lennart Persson.
Jag är 54 år och vill ha tillgång till den existerande lyckosamma behandling som finns utarbetad och väl beprövad! Jag har inte tid att vänta på att Akademiska sjukhuset ska bygga upp en ny egen verksamhet med liknande operationer. Jag tycker inte heller att det är rimligt att behöva ge upp livet bara för att länets patienter inte kan ges den vård som redan finns och som vi behöver. Det är så mycket värt att få försöka bli botad och leva ett tag till med sin familj.
Men om Uppsala län inte vill hjälpa sina cancersjuka patienter till den vård som står tillgänglig nästgårds, går det förstås att remittera till kliniker i andra länder.
Enligt uppgift finns det just nu planer på att skicka en av länets patienter med cancer i buken, till en klinik i Danmark (som man inte heller har skrivit avtal med). Är det bara för att undvika att remittera till den specialist i Uppsala, som man tidigare hållit så högt? Är det ekonomiskt försvarbart? (Är det en fråga om ren prestige?)
Jag har försökt få svar från alla de kirurger och onkologer jag behandlats av på Akademiska sjukhuset, men ingen enda kan ge mig svar hur jag ska få ett operationsdatum. Däremot har de talat om för mig hur frustrerande de känner sig, eftersom de vet att utan operation har jag föga chans att överleva. Verksamhetschefen för onkologen säger sig stödja mig helt: ”Du ska kämpa för att få din operation”. Men samtidigt förklarar hon att hon inte kan hjälpa mig, eftersom det är kirurgerna som remitterar vidare om de inte själva kan operera.
Jag förstår att politiker och sjukhusledning tänker långsiktigt och vill bygga upp egen kompetens på Akademiska sjukhuset, men är det tillåtet att offra patienter på vägen?
Ska jag och mina medpatienter stillatigande avvakta medan ni förhandlar och funderar och har semester och våra tumörer växer och vi köar för vår död? Eller kan ni äntligen skriva ett avtal så att vi patienter i Uppsala län, med cancer i buken, får en chans att opereras och kämpa vidare för att leva?
Kan jag räkna med en operation i början på hösten, så som man vill planera? Kan läkarna få remittera till Haile Mahtemes klinik i Uppsala, så att operationsdatum kan bokas? Eller ska de i stället remittera till någon av hans kolleger i Europa? Eller måste ni fundera flera månader ytterligare på min och mina medpatienters bekostnad - medan vi blir i så dåligt skick att det inte längre går att operera oss?
Jag har inte tid att vänta! Jag vill ha svar nu.
Helena Lundbäck
cancersjuk och patient på Akademiska sjukhuset
UNT 14/7 2012