Barnen tar smällen

Vi tror att minskade barngrupper utan reduktion av personalstyrkan är en grundförutsättning, skriver sexton föräldrar till barn på Ramsjö förskola.

Otryggt. Ett flertal föräldrar skriver om hur besparingar har drabbat deras barn på kommunala Ramsjö förskola i Björklinge.

Otryggt. Ett flertal föräldrar skriver om hur besparingar har drabbat deras barn på kommunala Ramsjö förskola i Björklinge.

Foto: BÅörn Larsson Rosvall / TT

Uppsala2014-03-20 13:43
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi är ett stort antal föräldrar till barn på Ramsjö förskola i Björklinge som anser att det har gått för långt när det gäller besparingar på våra barns bekostnad. Dessa åtstramningar är ett problem i hela Uppsala kommun, men vi tänkte här dela våra erfarenheter som exempel.

Vi märker en tydlig skillnad på hur det fungerar i barngrupperna sedan de har blivit större. Ett allt vanligare oacceptabelt språk och en offensiv konflikthantering, som inte personalen hinner med att stävja, leder till en otrygg miljö för barnen.

Trots att personalen slår knut på sig själv så är barnvänlig och pedagogisk verksamhet en omöjlighet då förutsättningarna innefattar allt för stora barngrupper och låg personaltäthet.

Flera av oss har sett exempel på våld som konflikthantering och fått höra att våra barn inte vill gå till förskolan för att de blir slagna nästan varje dag. Personalen hinner inte alltid hjälpa till med den nödvändiga hygienen i samband med toalettbesök. Kreativa aktiviteter verkar vara ganska sällsynta och värdegrundsarbetet ser ut att stanna i sitt dokument. Inget av detta är konstigt då personaltätheten är så låg att en ensam pedagog ofta kan ha ansvar för mer än tio barn.

En av avdelningarna har 24 barn på 2,75 tjänster och avdelningen är öppen tolv timmar per dag. Det är en personaltätet som är låg både jämfört med riket och övriga Uppsala kommun.

En tillfällig förstärkning med en halvtidstjänst har inte räckt för att nå upp till en rimlig nivå. Ännu viktigare än personaltätheten är gruppernas storlek. Lokalerna är anpassade för 18 barn och trångboddheten leder till irritation och onödiga konflikter, skapar otrygghet och försämrar gruppdynamiken, vilket leder till ett större personalbehov per barn.

Vid ett extra möte mellan föräldrar och biträdande förskolechef 13 november 2013 blev det tydligt att förskolan inte har något incitament att minska barngruppernas storlek, eftersom resurstilldelningen baseras på antal barn och ekonomiska faktorer väger mycket tyngre än verksamhetens faktiska innehåll. Det kom också fram att biträdande förskolechef, som utgör personalens närmaste ledning, har budgetansvar men inte verksamhetsansvar eller ansvar för barnens säkerhet. Det ansvaret är placerat på en högre chefsnivå, på betydande avstånd från den dagliga verksamheten.

Hur långt ska det behöva gå innan våra politiker reagerar och anser att gränsen är nådd? Hur stora ska barngrupperna i Uppsala bli? Ska allvarliga olyckor behöva inträffa?

I förordet till Barn- och ungdomsnämndens uppdragsplan för 2014 till 2017 skriver ordförande ­Cecilia Forss (M): “Nämndens viktigaste uppgift är att erbjuda Uppsalas unga en god utbildning och en god social utveckling med god hälsa oavsett bakgrund, behov och förutsättningar. Trygghet och kunskapsutveckling är prioriterade områden. Förskolan skall uppfylla nya krav på pedagogisk utveckling.”. Detta står i kontrast till vad vi upplever och pedagogerna uttrycker.

Pedagogerna är lojala med sin arbetsgivare och därför har det tagit tid innan vi fått kännedom om hur det faktiskt ser ut. Vi hoppas att uppdragsplanen omedelbart efterlevs så att redan våra barn kan ta del av trygghet, goda hälsa och kunskapsutveckling. Det vore oacceptabelt att skjuta upp en satsning på mindre barngrupper i vänta på att skatteintäkterna ska öka, vilket ­Cecilia Forss föreslog under medborgardialogen ”Kvalitet i förskolan” som hölls 6 november 2013.

Vi tror att minskade barngrupper utan reduktion av personalstyrkan är en grundförutsättning. Detta skulle ge lugn och möjlighet till en positiv gruppdynamik, mer frekvent indelning i mindre grupper, planeringstid för pedagoger, tid till anknytning mellan barn och pedagoger och tid att se och stötta barnen utifrån deras egna behov. Vidare framstår separeringen av budget- och verksamhetsansvar som absurd och bör omprövas.

I höst är det dags för val. För våra barns skull så ser vi nu fram emot vad Uppsalas politiker har för tankar om vad vi ska ha för kvalité i förskolan i framtiden.

Vad vill ni ge barnen för start i livet och vad vill ni ge dem för grund inför skolstart? Vi kräver att Uppsalas politiker inser att deras kortsiktiga lösningar för att klara budgeten får både kort- och långsiktiga konsekvenser för barnen. Det är inte en hållbar lösning att spara in på våra barn. Är ni av en annan uppfattning så är ni välkomna att spendera tid med våra barn i förskolemiljön.

Sexton föräldrar till barn på Ramsjö förskola, ­genom:

Annika Gottberg, David Herthnek, Molly Holmberg, Beatrice Klemme, Per Norrlund