Turkiet måste släppa Erbey

Turkiets behandling av författaren Muharrem Erbey bryter mot Köpenhamns­kriterierna för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det skriver Jacob Johnson, Hediye Guzel och Yekbun Alp.

Jacob Johnson (V).

Jacob Johnson (V).

Foto: Staffan Claesson

Uppsala2010-08-04 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Turkiet vill gå med i EU. Ett av kraven som EU ställer är att ansökarländerna lever upp till Köpenhamnskriterierna. Det första av dessa och som ska vara uppfyllda för att förhandlingar ska kunna inledas är det politiska kriteriet. I det ingår bland annat ett praktiskt fungerande skydd av yttrandefrihet och föreningsfriheten, oberoende press och skydd för de mänskliga rättigheterna.

Vi besökte nyligen staden Amed (Diyarbakir) i den sydöstra kurdiska delen av Turkiet och fick ta del av olika exempel på att Turkiet inte uppfyller dessa krav. Ett exempel är den fängslade författaren, advokaten och människorättsaktivisten Muharrem Erbey. Vi träffade både hans advokat och två av oss fick även besöka honom i fängelset. Han är anklagad bland annat för att ha smutskastat den turkiska staten utomlands vid besök i andra länders parlament, däribland även Sveriges riksdag.

Vid besöket i riksdagen i september 2009 berättade Erbey om den turkiska polisens och militärens allt hårdare metoder mot civila, och att intoleransen mot kurder har ökat.

Han kritiserade den hårda behandlingen barn. Tusentals barn har arresterats och hundratals dömts till långa fängelsestraff för att ha gjort segertecken under ett politiskt möte.

Svenska Pen har tidigare uppmärksammat situationen för Erbey, och DN publicerade Erbeys brev från fängelset. I brevet skriver Erbey: ”Åklagaren beskyllde mig för att vara medlem i en ’olaglig organisation’ som sysslade med brott som dessa: att motarbeta barnmisshandel, anordna seminarier om kvinnors rättigheter och skaffa finansie­ring för dessa ändamål,  att jag genom att tala i Sveriges, Belgiens och Englands parlament och i FN i Genève har smutskastat den turkiska staten, samt att jag har medverkat vid en konferens om grundlagsfrågor i partiet DTP:s (Demokratiska Samhällspartiets) regi.”

Förundersökningen mot Erbey har nu publicerats. Men de 7 500 sidorna innehåller enligt Erbey och hans försvarsadvokat inget substantiellt utan följer den sedvanliga mallen med bland annat anklagelser av samverkan med organisationer bryter mot Turkiets antiterrorlagar etcetera.

Turkiet använder sig av en mycket vid definition av terror i sin lagstiftning. Något som bland annat Amnesty International (återigen) nyligen understrukit i sin rapport (All children have rights, 17 juni 2010) om de fängslade barnen i Turkiet.

Enligt den Turkiska antiterrorlagens artikel 1 definieras terrorism i termer av sitt syfte – inte sina metoder – inkluderande alla handlingar i avsikt att ändra Republikens karaktär, specificerad i konstitutionen, dess politiska, legala, sociala, sekulära och ekonomiska system etcetera.

Med en sådan lagstiftning kan naturligtvis en åklagare anklaga i stort sett alla som vill ha förändringar i det turkiska systemet för terrorism. Det är befängt!

Och en av dem som drabbas nu av den turkiska statens paranoida agerande är alltså Erbey. Hans fall kommer enligt våra uppgifter upp i domstolen 18 oktober. Det är viktigt att omvärlden uppmärksammar detta genom att parlamentariker, medier etcetera närvarar vid rättegången. Erbeys fängslande kom strax efter stängningen av DTP och är en del av den turkiska statsapparatens fortsatta trakasserier mot kurderna och mot dem som arbetar för mänskliga rättigheter i Turkiet. Riksdagsledamöterna Jacob Johnson (V) och Anne Ludvigsson (S) skickade en vädjan till riksdagens talmän att agera till förmån för Erbey efter hans besök vid den svenska riksdagen. Dessvärre har dessa svarat nekande på denna vädjan med hänvisning talmannens begränsade utrymme att göra uttalanden i utrikespolitiska frågor och/eller enskilda rättsärenden är mycket begränsat. Vi beklagar detta.

Det är glädjande att en internationell opinion nu växer vad gäller Turkiets agerande mot Erbey och vad gäller de fängslade barn han agerat för. Amnesty internationals rapport är ett exempel på detta och nyligen har även Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, sagt att de långa fängelsestraffen för barnen är orimliga och att han hoppas på en prövning i Europadomstolen. Sverige och EU får inte acceptera den turkiska statens behandling av MR-representanter och barn, utan måste kräva frihet för barnen och deras förkämpe Erbey!

Jacob Johnson
riksdagsledamot (V)
Hediye Guzel
riksdagskandidat (V)
Yekbun Alp
politisk aktiv (V) i kurdfrågan
UNT 4/8 2010

Läs mer om