Anna Grönlund, branschchef och vice vd Sveriges Bussföretag och Tomas Ramsell, regional representant Sveriges Bussföretag och vd, Västanhede Trafik AB.
SLUTREPLIK
Hans Cruse har i sin replik (UNT Debatt 21/1) helt rätt i att Sverige saknar en verklig BRT-lösning, medan exempel på kostnadseffektiva och framgångsrika sådana finns i våra grannländer. I danska Ålborg invigdes exempelvis satsningen PlusBus i fjol och i Norge har man bland annat Metrobus i Trondheim.
Däremot delar vi inte slutsatsen att spårväg är ett bättre koncept för Uppsala. Tvärtom, här hade en lösning med kapacitetsstark busstrafik, alltså BRT, varit både mer kostnadseffektiv och väl motsvarat kraven. När jämförelsen mellan BRT och spårväg inledningsvis genomfördes, lades vikt vid att en stor del av kostnaden skulle tas av staten. 1,8 av de 4,5 miljarder kronor som projektet beräknades till, skulle staten bidra med i form av medel från statsmiljöavtal. Det vill säga att staten skulle finansiera 40 procent av kostnaden samtidigt som kommunens kostnad beräknades till 2,7 miljarder.
När kostnaden redan nu har räknats upp ett flertal gånger, till 7,6 miljarder och en genomsnittlig kostnadsökning för ett projekt av denna storlek är 38 procent över fyra år, kan slutkostnaden landa på uppemot 10,5 miljarder kronor. I takt med att projektets kostnader skenar i väg är statens bidrag dock begränsat till det som man bundit sig till genom statsmiljöavtalen, totalt tre miljarder. Det innebär att kommunens andel av kostnaden har stigit från de ursprungliga 2,7 till hisnande 7,5 miljarder.
Vår fråga kvarstår därmed, kostar spårvägen mer än det smakar för Uppsalaborna?
Vi delar Hans Cruses slutord om att kollektivtrafik är det bästa alternativet. Men bara om den också genomförs och driftas med respekt för skattebetalarnas pengar. Med BRT får Uppsalas invånare mer kollektivtrafik för pengarna – och pengar över till andra angelägna samhällsområden.