Professor Hjelm dikotomiserar själv två ståndpunkter: den mjuka ståndpunkten varinom han placerar sig själv och den hårda där han placerar in mig. Han tillskriver mig åsikten att jag med mina insider-baserade kunskaper byggda på levda erfarenheter anser mig ha ett automatiskt kunskapsmässigt övertag gentemot andra forskare. Professor Hjelm behöver nog läsa om min avhandling lite noggrannare, förmodligen flera gånger, och framförallt mer fördomsfritt.

Med det menar jag inte att fördumma Professor Hjelm. Att problematisera ras utan att hamna i Hjelms svart-vita resonemang är svårt särskilt om man själv tillhör den som utgör normen och aldrig har tvingats befinna sig i ett utanförskap rasligt sett. Jag tar självklart avstånd från binära raskategorier i min avhandling. Alla typer av raspositioner utformas av kollektiva identiteter, kunskaper och kompetenser som överförs inom ett territorium som bebotts i generationer. Positionen i territoriet ifråga utgör sedan ett slags centrum.

Jag ger mig även in på frågan om utanförskapet och dess betydelse för den kollektiva identiteten och inte minst genom att ta in erfarenheter från den akademi jag har utbildats inom. Dessa erfarenheter bidrar till att förstärka en kollektiv identitet i ett utanförskap. Detta sker bland annat genom att personer i maktpositioner formar en diskurs, en slags ”sekt”, tillsammans med kollegor och lydiga studenter som kretsar kring ett tydligt Vi och de Andra, och utesluter att någon av de Andra skulle kunna befinna sig inom samma akademiska rum. Detta kallas även mobbning men så ser inte medlemmarna i den akademiska ”sekten” det.

Jag tror att det är så Hjelm tänker när han menar att jag underkänner min betygskommitté. Det pekar på ett omedvetet binärt tänkande som är grunden för all rasism: en same kan inte vara en kvalificerad forskare meriterad nog att sitta i en betygskommitté. Därmed inte sagt att Hjelm är rasist men detta tänkande lägger grunden för det. Jag vill här uppmärksamma Hjelm och andra läsare på den inskjutna satsen i inledningsmeningen i min förra replik: ”Min avhandling skrevs utifrån metoder som urfolk själva utvecklat tillsammans med nyfikna och öppna människor, ofta forskare, som såg problemen med den befintliga akademins begränsade urfolksforskning”. Jag har under min doktorandtid och därefter haft glädjen att arbeta med flera av dessa forskare varav flera är vita män såsom exempelvis Gerald Roche, som är australiensk antropolog. Bland mina sammanlagt åtta handledare som jag tackar i förordet till min avhandling finns fyra vita män: Mattias Gardell, professor i religionshistoria, Per Axelsson, seniorforskare i samiska studier, samt Nils Billing och Jens Wilhelm Borgland, båda seniorforskare i religionshistoria. Den uppmärksamme läsaren kan se att jag tackar än fler vita manliga akademiker i förordet till min avhandling. Läs gärna förordet igen – noggrant.

Ingenstans i min avhandling har jag heller påstått att samers humor och flirtande är unikt men däremot att det är karaktäristiskt och signifikant och utgör en konstart för den befolkning jag har avgränsat mig till att undersöka – nämligen sydsamer i Frostviken/Namdalen-området. Som Hjelm helt riktigt påpekar livnär sig majoriteten av samerna på annat än renskötsel men min avhandlingsstudie omfattar inte alla samer i Sverige. Inte heller är undersökningsområdet hela Sapmi utan min studie begränsar sig till ett specifikt område som jag avgränsar tydligt på sidorna 39-41 och 156-160 i avhandlingen. Jag diskuterar vidare också avgränsningen och dess brister och förtjänster genom hela avhandlingen. Renskötseltraditionen i just detta område är stark och jag diskuterar vilka konsekvenser det har fått i form av institutionsutveckling och språkbevarande vilket i sin tur påverkar den kollektiva samiska identiteten i området. 

Några intentioner att generalisera slutsatserna till hela Sapmi finns inte från min sida och jag redovisar också varför på sidan 70. Bara för att man studerar samer måste forskningen inte gälla alla samer som utgör en heterogen grupp. Underlaget som jag redovisar på sidan 30-34 rör sig om ett par tusen personer, samer och andra boende inom det sydsamiska området och deltagande observation där ett hundratal personer, lokalbor och lokala samer medverkat. Cirka 80 personer har accepterat och deltagit i min undersökning där 18 personer deltagit i en regelrätt intervju som spelats in eller skrivits ned vilken de sedan fått se och godkänna. Av dessa har 3 personer tackat nej till att delta utifrån mina så kallade fältanteckningar och jag har inte funnit det försvarbart av etiska skäl att fråga varför.

Termerna vithet och samiskhet är slutligen svåra men viktiga begrepp när vi orienterar oss i omvärlden och särskilt när vi diskuterar utanförskap, diskriminering, sexism och rasism. Med tanke på den utbredda överrepresentationen av vita på högre position i akademin, inte minst vid det lärosäte jag utbildats i – Uppsala universitet - är den diskussionen viktig i synnerhet då de som attackeras oftast tillhör en utsatt grupp och som vi ser i den här debatten också får stå ensam vid attacker från personer med högre rang, medan de som skulle kunna säga något skyddar sina positioner genom att titta åt ett annat håll och förbli tysta. Det är inte första gången jag varit med om sådant. Professor Hjelm vill att betygskommitté ska yttra sig men de har bara utfört sitt arbete på uppdrag av Uppsala universitets Teologiska fakultet vilka är ytterst ansvariga för kvalitetssäkringen.