Det är hög tid att åter införa skilda valdagar för kommun- och riksdagsval. Skilda valdagar tar bort rikspolitikens dominans och den konkreta lokala politiken, med många frågor som direkt påverkar invånarna, får det valrörelseutrymme det förtjänar. Det stimulerar intresset för den konkreta lokala politiken. Och allt fler invånare kommer att inse att det kan vara klokt att rösta olika i de olika demokratiska val vi regelbundet får delta i.
För 49 år sedan introducerade Sverige en gemensam valdag för samtliga demokratiska plattformar i Sverige. För kommuner, landsting och för staten. Den snart femtio åriga ordningen behöver nu ändras. Det blev en olycklig kompromiss mellan dåvarande opposition och S-regeringen. För att acceptera enkammarriksdag krävde Socialdemokraterna en gemensam valdag för riksdags- landstings- och kommunalval.
Effekterna är avskräckande. I en traditionell valrörelse är rikspolitiken helt dominerande och kommunal- och landstingspolitiken kommer i skymundan. I direkta val väljer vi oftast indirekt över 15 000 kommun- och regionpolitiker, och 349 riksdagsledamöter.
Av inkomstskatter går över 80 procent till kommunal och regional verksamhet. Människors vardag handlar om allt från förskola till gymnasium, omsorg, vård, bostäder, vägar, idrott, kultur, integration, kollektivtrafik och mycket mera. Det är lokalpolitiker som mest påverkar hur dessa verksamheter löpande sköts. Lokalpolitiker som bland annat behöver ha tillräcklig kompetens för att matcha allt mer högavlönade tjänstemän.
I en kommun kan ledande politiker, inom lagens ramar, göra positiv eller negativ inverkan på ett helt annat sätt än vad som är möjligt nationellt. Nationellt påverkar de större inriktningar genom riksdagens budgetarbete, trögt lagstiftningsarbete och regleringsbrev till i övrigt fristående statliga myndigheter och bolag.
Valet av kompetenta lokala politiker är mycket viktigare än val av rikspolitiker. Därför är det viktigt att bättre synliggöra de politiker som fattar alla löpande beslut som påverkar vår vardag. Lokalpolitiker som också fattar dyra investeringsbeslut. Vi måste bättre kunna utkräva lokalt politiskt ansvar utan att blanda ihop det med rikspolitiken. Precis som inom vilken verksamhet som helst har kvaliteten på individnivå stor betydelse för resultaten. Skilda valdagar kommer att bidra till högre demokratisk kvalitet.
Inom Europa är Sverige bland de sämsta att ge väljarna tillfällen till inflytande genom allmänna val. Rätten att utse sina lokala och regionala politiker i separata val är en självklarhet i många av våra övriga EU-länder. Paradoxalt nog så är det kommunala självstyret i Sverige starkare förankrat än i andra jämförbara länder.
Jag anser att Europaparlamentsvalet var ett stort misslyckande. 2,5 miljoner färre röstberättigade, eller 55 procent, röstade i det valet än i septembers riksdagsval. I riksdagsvalet röstade 87 procent av Sveriges röstberättigade.
Europaparlamentsvalet innebar ytterligare ett steg mot mer politisk polarisering och oklokhet. För att ge lite perspektiv på hur svag Sveriges representation inom EU:s parlament är, så är de 20 valda svenskarna inte ens fler än dem Frankrikes högerpopulistiska parti Nationell Samling fick.
Trots att över 25 procent av Sveriges befolkning är över 60 år gamla har inte heller någon svensk vald representant uppnått den åldern. Det representerar ett demokratiskt misslyckande. Sverige kan tydligt definieras som ett land där åldersdiskriminering råder. I nästan hela övriga världen förstår de värdet av kunskap och erfarenhet. Högre ålder innebär ofta mer värdefulla kunskaper och erfarenheter.
Jag föreslår att Sverige inför två valdagar under skilda år. Utifrån ovan resonemang föreslår jag att riksdagsval sker enligt nuvarande ordning men att kommunala val läggs samtidigt som val till Europaparlamentet. Min bedömning är att det marginellt påverkar valdeltagandet i riksdagsvalet men kraftigt ökar valdeltagandet i Europaparlamentsvalet. Den kommunala demokratin kan med fördel stärkas med mer direktbestämmande inslag. En liknande demokratisk vitalisering kommer också bättre innebära att enskilda politiker tydligare får bära ansvar för sina handlingar.