Ăr det verkligen utgivningen av nya bokverk som den biologiska forskningen skall satsas pĂ„? Vad Ă€r det för fel pĂ„ Ursings och Mossbergs alla floror och faunor i fĂ€rg, vad Ă€r det för fel pĂ„ alla dessa fĂ„gelböcker, insektsböcker, svampguider, trĂ€dgĂ„rdsböcker mm som mer eller mindre översvĂ€mmar bokhandeln? Ăr det verkligen ingen som ser att kejsaren Ă€r naken? Svanfeldt och jag har tydligen helt olika definitioner pĂ„ vad visionĂ€ra idĂ©er Ă€r.
Svanfeldt hÀvdar, helt riktigt, att regeringen inte satsar 600 miljoner pÄ ett brÀde utan under 20 Är. SÄledes 30 miljoner per Är. Men dessa 30 miljoner om Äret Àr garanterade i 20 Är. Vilken institutionschef i dagens universitetsvÀrld har fÄtt sÄdana garantier? Samtidigt lÀser vi i UNT (29/11) att FORMAS, forskningsrÄdet för skogs- jordbruks- och byggsektorn, just delat ut anslag till forskare runt om i Sverige. Denna gÄng kunde endast 16 procent av alla ansökta medel beviljas, alltsÄ till 1 av 7.
Dagligen lĂ€ser vi i vetenskaplig och populĂ€r press att klimatet kommer att genomgĂ„ avsevĂ€rda förĂ€ndringar inom de nĂ€rmaste hundra Ă„ren. Man förutspĂ„r att temperaturen kommer att öka med â5 grader, antingen pĂ„ naturlig eller pĂ„ onaturlig vĂ€g (UNT 19/12). Men om temperaturhöjningen samtidigt innebĂ€r mer nederbörd eller mindre, mera översvĂ€mningar eller mindre, mer molnighet eller mindre, högre fuktighet eller lĂ€gre, mera stormar eller mindre, fler skogsbrĂ€nder eller fĂ€rre kan inte förutsĂ€gas i dag.
Allt detta betyder i klartext att de flesta ekosystem i Sverige inte kommer att kunna bevaras i sitt nuvarande tillstĂ„nd, vilka Ă„tgĂ€rder vi Ă€n sĂ€tter in. Det som dessutom förvĂ€rrar situationen Ă€r att det sura nedfallet visserligen minskat men inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt upphört och att detta tillsammans med lĂ€ckaget frĂ„n Ă„kermark, gamla soptippar och samhĂ€lle, frĂ€mst av kvĂ€ve och fosfor, fortsĂ€tter att gödsla markerna och sjöarna. Det Ă€r inte svĂ„rt att förklara Ăstersjöns kollaps.
Borde vi inte i ett lÀge med sÄ kraftiga och ovissa förÀndringar verkligen satsa pÄ att hÄlla sÄ bred genetisk beredskap som möjligt framför allt inom vÄra odlade vÀxt-, trÀd- och tamdjurslag och slÄ vakt om markernas och havens bördighet samt vÄrda vÄr idag Ätminstone relativt rena luft sÄ att kommande generationer kan fÄ överta ett uthÄlligt samhÀlle.
I UNT (3/12) rÀknar man upp de omrÄden inom Uppsala lÀn som behöver kemisk sanering och vad detta skulle kosta. TÀnk om vÄra folkvalda kommunpolitiker skulle kunna se problemen i hela dess vidd och politiskt pÄverka regeringen att satsa pengar pÄ att lösa de allt mer bekymmersamma kemikalieproblemen i vÄrt land. DÀr behövs verkligen pengar bÄde till forskning och till tillÀmpning.
Inte minst gÀller det för Sverige att vetenskapligt förankra, inte minst internationellt, det mycket förtjÀnstfulla arbete som bedrivs av svenska politiker inom EU:s kemikaliepolitik. PÄ sÄ sÀtt skulle vi kunna slippa alla dessa urvattnade kemikaliebeslut som EU just har tagit.
Svanfeldt ondgör sig över att jag kallar de 600 miljonerna till Nationalnyckeln för valflĂ€sk inför det kommande valet. Ăr det bĂ€ttre att jag kallar det för att regeringen köper miljöpartiets lojalitet, som onda tungor gör gĂ€llande, med denna summa tillsammans med ytterligare 200 miljoner för att öka populationen av vitryggig hackspett i Mellansverige. Svanfeldt skriver vidare att jag Ă€r ofördragsam och det har han helt rĂ€tt i. Jag kan verkligen inte förstĂ„ den gjorda prioriteringen och framför allt kan jag inte hĂ„lla kĂ€ft, nĂ€r sĂ„ hĂ€r stora summor satsas pĂ„ ett enda projekt, som i stort sett redan Ă€r genomfört, samtidigt som det Ă€r helt andra forskningsomrĂ„den som borde prioriteras. Att pĂ„peka dessa felprioriteringar anser jag vara min skyldighet i ett demokratiskt samhĂ€lle.
Lars Christersson
professor em
professor em