Torsten Nilsson, ordförande för Jägareförbundet Uppsala län.
REPLIK
Det är lätt att hålla med Misha Istratov (UNT Debatt 13/1) att vargfrågan blivit manisk, då snarast som en helig gral för jaktmotstånd och en garant för biologisk mångfald. Vargen, en nyckelart med potential att främja mänsklig överlevnad?
Oaktat direkt begränsad skada på tamdjur utgör närvaron av en okontrollerbart växande vargstam ett hot mot landets djurhållare och beteslandskapets betydande biologiska mångfald. Därmed även i en förlängning ett hot mot vår livsmedelsberedskap.
EU:s Art- och habitatdirektiv innebär förvissa ett skydd för livskraftiga populationer av stora rovdjur. Något vårt land verkligen har. Men det öppnar samtidigt för brukandet av viltresurser och förvaltning genom att begränsa skadeverkningar. Ur försörjningsperspektiv är vårt lands viltstammar viktiga och lär viktigare bli i en oviss framtid. Löshundsjakten är i många fall en förutsättning för att uthålligt och klokt kunna bruka landets viltstammar, dessutom ett viktigt kulturarv.
Att det råder en bred juridisk konsensus om att Sverige genom en begränsad licensjakt under strikt kontrollerade former begår miljöbrott förfäktas endast av okunniga. Att de domstolsprövningar som kantat vägen till årets vargjakt, lett till att Kammarrätten kommit fram till att den beslutade jakten är förenlig med gällande lagstiftning tycks ha missats helt.
Vad folkviljan beträffar är det ett politiskt resultat av demokratiska val. Inte något alla behöver omfamna. Oavsett hur nobel man upplever den egna uppfattningen kan den vara värd reflektion.
Vi lever i en demokrati och förutsätts ha tillit till våra lagar.
Att blanda in World Economic Forum och hotet mot mänsklighetens överlevnad i vargdebatten, samtidigt med påståenden om att en mindre vargstam skulle generera ökade samhällskostnader, blir snarast en vandring på nattgammal is. Lätt att halka och risk för kallsup!