REPLIK
I en debattartikel (UNT 23/2) berättar statsråden Camilla Waltersson Grönvall (M) och Paulina Brandberg (L) om sina planer på att stärka skyddet för utsatta barn och unga. Genom skärpta bestämmelserna om utresor vill statsråden skydda barn och unga från skadliga utlandsvistelser. ”I ett land som Sverige bör rätten att själv få välja hur man lever sitt liv vara en självklarhet”, menar statsråden. De nämner särskilt skydd mot hedersrelaterat förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning, övergrepp som – får man förmoda – främst föräldrar eller andra vårdnadshavare gör sig skyldiga till.
Statsråden berör inte de övergrepp statliga myndigheter begår – på riksdagens och regeringens uppdrag – när de utvisar barn och ungdomar till krigsdrabbade och konfliktfyllda områden, till fattigdom eller hotfulla släkt- och familjeförhållanden. Många av de barnfamiljer som har sökt asyl i Sverige har flytt från hedersförtryck, till exempel för att deras döttrar ska slippa bli bortgifta mot sin vilja. Trots det beslutar Migrationsverket om utvisning. Även barn som är födda i Sverige av asylsökande föräldrar förväntas finns sig i ”hemlandets seder”.
Under flera år har hot om utvisning fått ensamkommande flyktingungdomar att bege sig från Sverige till andra europeiska länder där de kunnat få asyl. Bara i Frankrike finns det uppskattningsvis 5 000 svensktalande unga afghaner. Hundratals andra lever i det svenska skuggsamhälle som statsmakterna säger sig vilja bekämpa. De har bott många år i Sverige, gått i svensk skola och fått kontakter med svenska familjer, men något stärkt skydd mot utlandsresor blir det inte tal om.
”Att barn fortfarande förs ur landet mot sin vilja är inget annat än ett misslyckande från samhället sida”, skriver statsråden i sin debattartikel. Just det. Och det gäller inte minst utvisning av barn och unga.