Miljöpartiet tar i sin debattartikel (UNT 22/5) upp ett mycket angeläget ämne om de faror som den biologiska mångfalden står inför. Dessa hot tar också Centerpartiet på största allvar. Miljöpartiet har däremot svikit sina väljare genom att aktivt stötta Socialdemokraternas betongpolitik i kommunen.
Centerpartiet har motionerat om att det vid nybyggnation ska införas krav som garanterar att den biologiska mångfalden ökar.
I flera länder, bland annat Storbritannien, används ett system för ”biologiska mångfaldsenheter” som används för att mäta biologisk mångfald före och efter exploatering. Systemet innebär att man gör en kvantitativ bedömning som visar förändringen i biologisk mångfald på ett konsekvent och transparent sätt.
Genom att tillämpa detta system skulle det bli möjligt att ange kvantifierbara mål för den biologiska mångfalden. Centerpartiet föreslog en ökning med tio procent vid varje nybyggnation som ett rimligt mål.
På den motionen har Miljöpartiet röstat avslag.
Detta går helt i linje med styrets konservativa syn på att utveckla biodiversiteten. I styrdokumenten står att kommunen ska ”motverka förlust av” biologisk mångfald, inte direkt någon högtflygande ambition. Målsättningen måste givetvis vara att den ska öka.
Det största sveket mot miljön är dock Miljöpartiets stadsbyggnadspolitik. Hur kan ett parti som säger sig vilja värna biologisk mångfald ställa sig bakom att bygga en kilometerlång bro över Fyrisån som innebär en kraftig negativ åverkan på höga natur- och kulturmiljövärden? I området där bron ska byggas finns Ultuna källa, torrbackar med sällsynta och rödlistade arter, strandängar, våtmarksområden och ett rikt på fågelliv.
Biologisk mångfald med fungerande ekosystemtjänster och ett välmående landskap är en mycket konkret fråga som kräver handfasta åtgärder snarare än lovsång och fina ord. Det är vad ett större inflytande för Centerpartiet i Uppsalapolitiken skulle innebära, för miljöns bästa.