REPLIK
Liberalerna har rätt i en sak: Region Uppsala saknar en tydlig målbild för sjukvården i länet och för Akademiska sjukhusets framtid. Men lösningen de föreslår – att bygga ett helt nytt sjukhus utanför det nuvarande området – är varken realistisk eller ekonomiskt försvarbar (UNT Debatt 5/3).
Att bygga ett nytt sjukhus från grunden skulle enligt experter kosta över 50 miljarder kronor. Det är en summa som Region Uppsala, med en skattebas på 400 000 invånare, aldrig kan bära på egen hand. Det är också ett belopp som måste sättas i relation till sjukvårdens övriga behov – vårdplatser, personal och kompetensförsörjning. Vi kristdemokrater anser att det är oansvarigt att driva en lösning som saknar ekonomisk verklighetsförankring.
Att projektet Framtidens Akademiska Sjukhus blev dyrare och mer tidskrävande än planerat är ett misslyckande som vi måste lära oss av. Dock är lösningen är att överge nuvarande sjukhusområde och bygga nytt naiv – särskilt när finansiering saknas. Ackis har en roll långt utanför regionens gränser och är en avgörande del av svensk sjukvård, forskning och medicinsk utveckling. Det kräver en nationell styrning som garanterar att sjukhuset kan fortsätta utvecklas i rätt riktning.
Nationell styrning är därför den enda hållbara vägen framåt.
KD ser en annan väg. För att säkerställa att Akademiska fortsätter att vara ett universitetssjukhus av världsklass behövs en samlad nationell strategi för svensk högspecialiserad vård. Ackis framtid kan inte enbart avgöras av en enskild region med begränsade resurser.
Om inte en tydligare nationell styrning kommer på plats måste vi åtminstone överväga en modell där hela sjukvårdsregionen gemensamt tar ansvar för de nödvändiga investeringarna. Det är inte rimligt att Region Uppsala ensamt ska bära bördan för en verksamhet som är central för hela sjukvårdsregionen och för svensk sjukvård i stort.
L pratar om en ”ambitiös vision”, men visioner måste kunna genomföras i verkligheten. Därför måste styrningen ske på en nivå där långsiktiga investeringar och resurser faktiskt kan säkras. Det vi behöver nu är en långsiktig nationell plan som bygger på ett helhetsansvar för svensk sjukvård och forskning – inte isolerade regionala beslut som saknar finansiering.
Det är dags att sluta lova det omöjliga och i stället arbeta för en konkret lösning: Akademiska sjukhusets framtid kräver nationell styrning och långsiktiga investeringar, inte orealistiska luftslott.