I vårt Uppsala vajar transflaggan högt och stolt

Skrämmande hur lite KD litar på ungas omdöme gällande kön, skriver Saga Karlsson i en replik.

Saga Karlsson (MP) lyfter fram Uppsalas positiva syn på transfrågor i sin replik om den nya könsbyteslagen.

Saga Karlsson (MP) lyfter fram Uppsalas positiva syn på transfrågor i sin replik om den nya könsbyteslagen.

Foto: Mickan Palmqvist/TT

Replik2024-04-14 07:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

REPLIK

Snart kommer riksdagen rösta om en lag som ska göra det enklare att byta juridiskt kön. En lag Miljöpartiet har kämpat för i många år. Ett decennium av utredningar möts av ännu ett drev mot oss transpersoner, nu från KD (UNT 5/4). Med hypotetiska fall, studier tagna ur sin kontext och med uttalanden från enstaka läkare försöker man måla upp en bild av att dagens forskning är nästintill konspiratorisk.

Man menar att personer i övre tonåren inte är kapabla att fatta beslut om en administrativ förändring som lätt kan ändras tillbaka. Sanningen är att forskningen är tydlig med hur viktigt det är för transpersoners psykiska hälsa att få sin identitet erkänd. Det finns ett direkt samband hos barn mellan att bli könad rätt i sin omgivning och minskade suicidtankar. Vi vet också från våra nordiska grannländer att en förändring i den här riktningen inte lett till de negativa påföljder KD vill skrämma oss till att tro på.

Det jag blir skrämd över är hur lite de tror på våra unga. De säger att lagen skulle leda till förvirring och psykisk ohälsa bara av att man får leva som den man är. Det har verkligen inte varit fallet för mig. Man menar också att ett byte av juridiskt kön kommer bli ett snabbspår genom vården. Det är en allvarlig anklagelse mot den evidensbaserade vården.

Att KD skriver att kön enbart är biologiskt och att trans då inte är något annat än en sinnesförvirring är vad deras motstånd egentligen handlar om. Jag kan inte sluta tänka på hur drevet mot homosexuella var på 80-talet, hur vuxna “lurade in pojkar med psykisk ohälsa i homosexualitet”. En osanning som antyder att vår rörelse är en social smitta. Det berör mig djupt. 

Det skulle inte vara en lögn att säga att jag är arg, men jag är framför allt ledsen. Jag har träffat hundratals unga transpersoner i mitt arbete och har fått höra lika många berättelser. De är alla olika, men den gemensamma nämnaren är hur illa man mått över debattklimatet och hur det lett till fler trakasserier. Det vi makthavare säger och hur vi uttrycker oss har direkt påverkan på samhällets utsatta grupper.

Jag ser fram emot en ny könstillhörighetslag. Den blir inte lika bra som den jag eller mitt parti vill se, men det blir en lag som är betydligt bättre än den vi har nu. Miljöpartiet kommer alltid stå upp för transpersoners rättigheter och jag ser fram emot när drevet vi ser nu förpassats till historien, precis som de vi fått stå pall för tidigare.

I vårt Uppsala vajar transflaggan högt och stolt.