Björn-Owe Björk, regionråd (KD).
REPLIK
Lina Nordquist (L) förespråkar en parlamentarisk utredning om frivillig dödshjälp i Sverige (UNT Debatt 3/1), men vi i Kristdemokraterna anser att en sådan lagändring vore en farlig väg att gå. Att tillåta dödshjälp skulle innebära ett radikalt skifte i synen på livets okränkbarhet och samhällets ansvar för att skydda de mest sårbara. Vi menar att en utredning som syftar till att förändra dagens lagstiftning riskerar att leda till oönskade konsekvenser för vårt samhälle.
Erfarenheter från länder som infört dödshjälp visar på allvarliga risker. I Nederländerna, där eutanasi är lagligt, har lagstiftningen successivt utvidgats sedan den infördes. Från att ursprungligen ha gällt terminalt sjuka vuxna med outhärdligt lidande omfattas nu även patienter med psykisk ohälsa och demenssjukdomar. En studie från 2015 publicerad i The Lancet visade att 4,5 procent av alla dödsfall i Nederländerna det året skedde genom eutanasi. Detta väcker oro för ett så kallat ”sluttande plan”, där fler och fler grupper inkluderas och där kontrollmekanismer riskerar att urholkas.
I länder med laglig dödshjälp rapporteras även att sociala och ekonomiska faktorer kan leda till att människor känner sig pressade att välja döden. I Kanada har äldre och funktionsnedsatta vittnat om att de erbjudits medicinsk assisterad död i stället för att få bättre tillgång till vård och stöd. Detta är ett svek mot samhällets mest utsatta, som i stället borde bemötas med omsorg och respekt för deras okränkbara värde.
Nordquist erkänner att den palliativa vården i Sverige behöver stärkas. Detta är ett centralt argument mot dödshjälp. Med rätt smärtlindring, psykologiskt stöd och mänsklig närvaro kan många av de frågor och farhågor som ligger till grund för efterfrågan på dödshjälp bemötas. Ett samhälle som prioriterar livet framför döden satsar på att lindra lidande, inte att avsluta liv.
För Kristdemokraterna är varje människas liv okränkbart. Detta är en grundprincip som inte bör rubbas. Om läkare och annan vårdpersonal ges uppgiften att avsluta liv riskerar det dessutom att påverka förtroendet för vården. Läkare ska aldrig behöva välja mellan att bota och att avsluta liv.
Slutligen måste vi fråga oss vad det säger om vårt samhälle om vi accepterar dödshjälp som en lösning. I stället för att ge upp hoppet om livets sista tid bör vi fokusera på att skapa ett samhälle som ser värdet i varje människa, oavsett sjukdom eller livssituation. Vi är övertygade om att vi som samhälle kan erbjuda bättre lösningar än assisterat självmord.
Dödshjälp är inte en fråga om frihet, utan om hur vi värnar livets okränkbarhet – från första stund till sista andetag.