REPLIK
Fårnäringen hotas i själva verket av jordbrukspolitiken, eller om man ska vara korrekt, det svenska införandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. Trots att EU varit tydliga i besluten om den gemensamma jordbrukspolitiken att små jordbruk ska gynnas, så driver S, C och korvkoalitionens partier på för en politik där stöden riktas till större lantbruk. Trots att de mindre gårdarna producerar livsmedel av hög kvalitet, kan bidra med närproducerade och gårdsförädlad mat samt bidrar till öppet landskap och biologisk mångfald, så väljer Sverige att styra jordbruket mot storleksrationalisering och ökad industrialisering. Ingen blir gladare än storjordbrukarna i LRF när de små pressade kollegorna tvingas tro att hotet mot fårnäringen är vargarna.
Det är självklart inte heller jordbrukspolitiken som är det enda hotet. Den svenska livsmedelsindustrin använder inte fårkött i stor utsträckning, i butikerna och på restaurangerna säljs importerat lamm från andra sidan jorden. Det finns även fler orsaker till tillbakagången i småskaligt lantbruk. Rovdjuren har spelats upp från högernationalistiskt och kristdemokratiskt håll och populismens tongångar har slagit rot i fåravelsföreningarna.
Men även jag tycker att rovdjuren förstås kan utgöra ett av många problem för enskilda fårbönder. Enda möjligheten att utveckla en bättre situation är att utveckla samexistens mellan människor och rovdjur. Det behövs bättre förebyggande arbete, inte bara med stängsel utan också annat form av skydd som hundar, varningssystem, bättre beredskap särskilt i närheten av vargrevir. Vi behöver fokusera på skyddsjakt och förbjuda licensjakt och införa mycket höga straff mot illegal jakt. Skyddsjakten ska syfta till att skydda smålantbruk, fäbodbruk och rennäring. De vargar som lär sig att ta sig förbi rovdjursavvisande stängsel, eller vargar som anfaller kor och hästar behöver skyddsjagas snabbt. Licensjakten är ett grundproblem. I de områden där vargarna inte stör jordbruk alls utan lever av vilt, bör man inte jaga vargen eller jaga iväg den till sämre platser.
Ersättningen för rivna djur bör höjas och en förebyggande ersättning måste införas.
När artikelförfattarna lyfter att Sverige skrivit under konventionen om biologisk mångfald och har en skyldighet att skydda lantraser, så är det viktigt att peka på att samma konvention vill skydda rovdjuren, samt att betande djur bidrar till biologiskt rika jordbrukslandskap.
Utrotningen och utarmningen av den biologiska mångfalden är ett lika stort hot som klimatförändringarna. Jag hoppas att den biologiska mångfalden inte ska offras i klimatets namn, men inte heller ska rovdjuren skjutas av för att lantraser ska skyddas. Det behövs ett bredare fokus och samexistens. Och självklart måste fårnäringen stärkas med en bättre jordbrukspolitik.