REPLIK
Erik Pelling med flera bemöter 12 februari en debattartikel från Rädda Barnen angående att det saknas barnperspektiv i utbyggnaden av Bäcklösa. De åtgärder de beskriver (fritidslokaler, områdesvärdar, fältsekreterare etcetera) är säkerligen bra, men det grundläggande problemet i utbyggnaden av stadsdelen är att man inte säkerställer att det finns möjligheter för barn och ungdomar att vistas ute i naturliga miljöer. Ordentliga lekplatser, planer för spontanidrott, skogsområden och liknande. Man bygger tätt-tätt. Så var ska barn och ungdomar ta vägen?
Ett exempel: I området som inramas av Gottsunda allé, Genetikvägen och Dag Hammarskölds Väg har det nyligen byggts tre fem-vånings hyreshus. Den gårdsplan som husen ramar in kan man tycka är i minsta laget för att inrymma ordentliga lekplatser för alla de barn och ungdomar som kommer att befolka husen. Men, tro det eller ej, nu byggs ytterligare fyra huskroppar på gårdsplanen! Den yta som blir kvar kanske räcker för att ställa upp ett par alibi-gungor och en sandlåda. Kanske. Vart ska alla barn ta vägen? Till ”Mötesplats Bäcklösa” under helger och lov, som Pelling med flera skriver om?
Det är bra att man sätter in åtgärder typ ”Mötesplatser”. Men det grundläggande problemet är att man fortfarande bygger så att man skapar onödiga problem. Pelling med flera skriver ”I dag ingår barnkonsekvensanalyser som en självklar del i det omfattande arbete som föregår fastställande av nya detaljplaner.” Om detta stämmer vore det spännande (kanske) att läsa barnkonsekvensanalysen gällande Bäcklösa. Den kanske är skriven av Basil Fawlty?