Stefan Hanna och Lars S Björndahl (båda UP).
REPLIK
Erik Pelling (S) och Jennie Claesson (L) tog första spadtaget för spårvägsbygget under förra torsdagen (UNT 22/8). Är detta möjligt utan att detaljplaner för spårvägen godkänts?
Planerna är nämligen, i enlighet med lagen, demokratiskt överklagade till mark- och miljödomstolen. De är inte lagakraftvunna. Bygget sker utan miljöprövning för bland annat dricksvattnet, rödlistade arter och fornminnen. Trots detta byggs det.
I en debattartikel (UNT 22/8) hävdar styret och Liberalerna att alla utredningar pekar på att spårväg är den bästa lösningen. Men, hur är det egentligen?
Den rapport som kommunen använt i jämförelsen mellan bussar och spårvagnar från 2012 utgår från en äldre busstyp än den typ som UP har förespråkat. Nämligen "double articulated electric bus" eller bus rapid transit (BRT), så som MalmöExpressen. De typerna är fullt jämförbar i passagerarkapacitet med spårvagn.
Dessutom handlar kapacitet inte bara om fordon utan även om turtäthet, infrastruktur och hastighet. Dessa eldrivna BRT-bussar kan också föras fram på särskilt anlagda snabba banor, precis som spårvagnar, men utan fossilstinn räls.
Även ekonomiargumentet är ohållbart. Jämförelser mellan BRT och spårvägar visar att BRT är extremt mycket billigare. Enligt en rapport publicerad av WSP under 2011 kostar spårväg åtta gånger så mycket som ett fullt utbyggt BRT-system. Trots rapportens ålder är den fortfarande relevant.
En spårvagn är fem gånger dyrare än en BRT-buss som varken behöver dyra och miljöovänliga spår eller kontaktledningar. Till saken hör enorma tekniska underhållskostnader på bromsar och hjul som exempelvis drabbat spårvagnar i Stockholm i tio års tid, även de i den nya ”spårvagnsstaden” Lund.
Inte heller markförsäljningsargumentet håller. Att få bra betalt för markförsäljning kan förväntas också vid satsning på BRT om motsvarande insatser görs för stadsplanering kring stråket så som en tydlig egen bana, hållplatser, fordon, turtäthet och marknadsföring.
En studie av BRT i Los Angeles visar att linjen uppskattas lika högt som stadens snabbspårvägar.
Styret och L hävdar att spårvägen lyfter hela regionen men i stället blir den ett sänke – både ekonomiskt och för miljön.