Medmänsklighet kan aldrig slopas

Man kan inte rationalisera bort mänskliga relationer. Kvalitetsupphandlingar, bemanningsrevision och miniminivå för bemanning är våra förslag för en bättre äldreomsorg, skriver Marlene Burwick (S) och Caroline ­Andersson (S).

3 december 2010 14:41

Den senaste tiden har UNT publicerat en rad oroväckande artiklar om Uppsala kommuns äldreomsorg. En av de gemensamma nämnarna har varit bristerna i bemanningen och hur den påverkar vården och omsorgen för vårdtagarna, men också personalens arbetssituation. Problematiken är inte ny. Redan tidigare i år har Uppsalaborna fått bevittna hur vårdgivare i kommunen brustit i sitt ansvar att bland annat anställa den personal som behövs för att säkra kvalitet och trygghet.

Den borgerliga majoriteten i Uppsala har inte sagt många ord kring vad de vill göra för att komma till rätta med problemen. Deras kollega Maria Larsson (KD), ansvarig minister för äldreomsorgen, har däremot kommit med två förslag kring hur hon vill lösa bristerna i bemanningen. För oss Socialdemokrater är de beskeden inte tillfredsställande.

Det ena förslaget på lösning har bottnat i att förneka problemet. I en kommentar till UNT den 10 november säger Larsson att hon inte kan se någon koppling mellan bemanning och kvalitet i vården och att vårdtagarna får välja bort vårdgivare som de inte är nöjda med. Detta, menar vi, är ett helt oacceptabelt förhållningssätt.

l För det första: Naturligtvis finns det många faktorer som avgör vårdtagarnas uppfattning av kvaliteten i äldreomsorgen. Det kan röra sig om allt ifrån personalens bemötande till smaken på maten som serveras. Ändå går det inte att förneka att mängden personal spelar roll för vilken kvalitet som kan uppnås på omsorgen. Att få duscha eller gå på toaletten när man själv önskar, att få komma ut på en promenad eller att få maten serverad på ett trevligt sätt är alla exempel på saker som kräver en hjälpande hand när man inte längre har fysisk eller psykisk förmåga till att klara det själv. Även den sociala aspekten, att få byta några ord med en medmänniska vid en tidpunkt i livet då man kanske förlorat familj och vänner, förutsätter mänsklig närvaro.

l För det andra: Det finns absolut fördelar med att kunna välja men också välja bort vårdgivare. Vi menar dock att det yttersta ansvaret för att kvalitetssäkra vårdgivarna ankommer på de politiska beslutsfattarna. De vårdgivare som uppvisar stora kvalitetsbrister ska inte få verka inom den gemensamt finansierade välfärden. Därmed ska ingen behöva känna sig tvingad att byta vårdgivare för att få en god vård och omsorg. Alla vårdgivare som finansierar sin verksamhet med offentliga medel ska hålla en hög kvalitetsnivå.

Maria Larssons andra förslag till lösning på underbemanningen förnekar inte problemet, utan inriktar sig i stället på att skjuta över ansvaret till kommunerna genom att bötfälla dem som inte säkrar bemanningen. Det är möjligt att detta är en framkomlig väg, genom att regeringen i så fall kan sätta press på bland andra sina borgerliga kamrater här i Uppsala att vidta de åtgärder som behövs för att nå en rimligare nivå i bemanningen inom äldreomsorgen.

Hittills har vi dock inte sett något sådant ansvarstagande från den borgerliga majoriteten i Uppsala kommun. Erfarenheterna under den gångna mandatperioden visar snarare på det omvända. Genom lägstaprisupphandlingar, där den vårdgivare som kan driva verksamheten till lägsta pris vinner anbudet, har marginalerna pressats så till den grad att de gått ut över bemanningen.

Resultatet har blivit att äldrenämnden gått med överskott i budgeten samtidigt som flera vårdboenden har uppvisat allvarliga kvalitetsbrister som en följd av att man inte haft den personal som behövs för att ge en trygg och bra omsorg. Därutöver kommer också signaler om att vårdgivarna i kommunens kundvalssystem undviker att bemanna upp hemtjänsten till anständiga nivåer för att inte riskera ekonomin om kundunderlaget plötsligt minskar.

Vi kräver nu att den borgerliga kommunledningen både inser problemen med att ha för lite personal i äldreomsorgen och att de agerar för att komma till rätta med kvalitetsbristerna. Vi föreslår att de börjar med följande tre åtgärder:

1. Inför kvalitetsupphandlingar. Det är möjligt att det inledningsvis gick att kostnadseffektivisera äldreomsorgen genom att låta vårdgivarna konkurrera om pris före kvalitet.

Men nu har besparingarna nått vägs ände. Vi ser gärna att både privata och offentliga vårdgivare får vara med och erbjuda vård och omsorg till Uppsalas äldre. Men se då till att det är kvaliteten de ska konkurrera om – inte lägsta bemanning.

2. Genomför en revision av bemanningen i alla äldreomsorgens verksamheter. Socialdemokraterna begärde redan på äldrenämndens septembersammanträde att få en redovisning av bemanningssituationen på vårdboendena för personer med demens.

När den här artikeln skrivs har vi ännu inte fått något besked i frågan. Medan vi väntar på svar: Gå igenom bemanningen i samtliga äldreomsorgens verksamheter för att granska om personalens storlek är adekvat både utifrån vårdtagarnas behov och utifrån personalens behov av en anständig arbetsmiljö.

3. Överväg möjligheterna att införa en miniminivå för lämplig bemanning. Vi ska tillsammans alltid anstränga oss för att söka de effektiviseringar som kan göras i välfärden för att nå en hög kvalitet samtidigt som vi värnar om skattebetalarnas pengar. Det kan handla om att ge personalen kompetensutveckling, förbättra ledarskap och organisation, eller att bidra till nya tekniska lösningar som kan underlätta och göra personalens arbete mer effektivt.

Men man kan inte rationalisera bort tid för medmänskliga relationer – tid som behövs för att visa omtanke och utföra den vård och omsorg som vi alla önskar ska vara så bra som möjligt när vi blir äldre.

Vetenskapliga utvärderingar från Äldrecentrum i Stockholm visar att det faktiskt går att räkna fram vad som är en lämplig bemanning för vårdboenden.

Använd den kunskapen och se över möjligheterna att införa en miniminivå eller riktlinjer för en bemanning som möjliggör bästa möjliga vård och omsorg för Uppsalas äldre.

Marlene Burwick
kommunalråd i opposition (S)
Caroline Andersson
ledamot i äldrenämnden och kommunfullmäktige (S)
UNT 4/12 2010

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!