Ingenstans har ett sådant budskap förts fram. Män som reagerar med lillhjärnan inför hashtaggen och gör sig redo för strid begår en intellektuellt ohederlig handling.
För att vi ska lära oss något av den pågående kampanjen gäller det därför att hålla huvudet kallt och ta emot det egentliga budskapet. Och det budskapet är att långt fler kvinnor och flickor än vad vi någonsin anat har utsatts för och alltjämt utsätts för allt mellan ovälkommen flörtighet till våldtäkter.
När jag läser Bo Gustavssons notis (UNT-kultur 29/10), om Metoo-kampanjen ser jag en man som reagerar privat och reflexmässigt på ett budskap som lyfter fram ett strukturellt förtryck.
Istället för de egentliga frågorna skapar han en egen tes som han sen argumenterar mot. Det är en välkänd retorisk fint, som ibland går hem, men här bara är beklämmande.
Att den pågående kampanjen ”hänger ut” vissa män med namn beror naturligtvis på att de har eller har haft en maktposition i offentligheten – en position där de har kunnat odla en ”kultur” som efterhand vuxit till norm.
I övrigt är väl alla överens om att brott ska behandlas i domstol.
Sextrakasserier på arbetsplatser, skolor, inom idrotten osv ska lyftas upp och motarbetas. Chefer på varje arbetsplats har ett stort ansvar att axla.
På samma kultursida som publicerar Bo Gustavssons artikel finns en större och mer genomtänkt Metoo-text av Merete Mazzarella, där hon tyvärr vill relativisera Metoo-kampanjens budskap. Hon gör det med hjälp av två anekdoter. Men även Mazzarella gör en logisk kullerbytta och går till försvar för de män som inte sysslar med trakasserier och våld.
Ett sådant försvar behövs inte eftersom dessa män inte pekas ut eller gör sig skyldiga till övergrepp.