I Uppsala tilldelas Kulturnämnden en årlig investeringsram för konstnärlig gestaltning och prioriterar bland projekten – såväl utomhus som i offentliga lokaler som exempelvis skolor och äldreboenden. Nämnden beslutar om skiss- och gestaltningsuppdrag, och konstnärlig expertis på Kulturförvaltningen stödjer beslutsprocessen och ansvarar för genomförandet.
Det senaste året har flera konstbeslut som fattats under den föregående mandatperioden varit föremål för stor debatt. Först i samband med beslutet att uppföra Jan Svenungssons ”Den tionde skorstenen” i Tegnérparken, och sedan i samband med uppförandet av den första delen av Erik Krikortz konceptuella konstverk ”Souvenir” på Uppsalas paradgata.
I det första fallet gällde debatten främst att kommuninvånarna inte upplevde att de fått vara med i beslutsprocessen. I det andra fallet handlar debatten snarare om verkets karaktär - som vissa kommit att tolka som hyllning till en auktoritär stat snarare än den problematisering av vad som kan hända när människor paraderar i räta led som är konstnärens avsikt.
Debattens vågor har gått högt kring konsten på paradgatan, och har inte alltid präglats av en vilja till ömsesidig förståelse. Men som beslutsfattare har vi all anledning att lyssna noga på vad kommuninvånarna säger. För offentlig konst skiljer sig från en tillfällig utställning genom att den ständigt finns där, mitt i människors vardag.
Som med annat i det moderna samhället ställer människor rättmätiga krav på att få vara med i processen kring de beslut som berör dem. Därför har Kulturnämnden beslutat att ge förvaltningen i uppdrag att ta fram riktlinjer för arbetet med Uppsala kommuns konstnärliga gestaltningsprojekt där dialog med medborgarna ingår. Det gör att dialogen kan föregå besluten, snarare än att ta formen av kritik i efterhand.
Uppsala behöver bättre samtal inför konstbeslut och bättre information efter att besluten fattats. Det handlar om grundläggande demokratiska krav, men också om den långsiktiga respekten för kommunens investeringar i samtidskonst och för den konstnärliga friheten. En långsiktig respekt som också förutsätter en förutsägbarhet, där beslut om konst inte fattas på ett sätt som får beslutsfattarna att framstå som vindflöjlar.
Kan årets konstdebatter bli startskotten till ett levande, prövande och nyanserat samtal om konsten i det offentliga rummet så kan de bidra till att utveckla Uppsala som kulturstad.