I onsdags presenterade regeringen sin handlingsplan mot, som de själva valde att kalla det, ”tiggeri” (vilket väl är något värre och infamare än det som på vanlig svenska skulle heta ”tiggande”). På presskonferensen omgavs jämställdhetsminister Åsa Regnér av demokratiministern Alice Bah Kuhnke och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Min blick drogs till Johansson. Det var sättet han log. Han log inte utåt, mot publiken (journalisterna och streamingtittarna) utan inåt, för sig själv.
Tyskarna har ett ord för det där. De kallar det ”klammheimlich”. Det är inte bara hemligt (heimlich, geheim), det är hemligt i ont uppsåt.
Vad var det då för hemlighet Johansson ville markera att han bar på?
Jo, naturligtvis att det var signalpolitik han sysslade med.
Istället för att som SD och moderaterna tala om ”organiserat tiggeri” ville han tala om utnyttjande, ”som hallicken utnyttjar de prostituerade” (en parallell som antyder att det också borde vara förbjudet att skänka en slant till tiggare). Men exakt hur detta utnyttjande, bortom de lagar som redan finns, egentligen såg ut blev aldrig tydligt. Sedan pratade han om åtgärder mot tältläger, men inte heller där blev det tydligt, nämligen vart dessa lägers invånare skulle ta vägen när de revs. Det skulle inte heller vara tydligt. Det är själva otydligheten som är signalen.
För nästan exakt hundra år sedan införde Sverige en ren raslagstiftning, invandringsförbudet för romer (”zigenare”) i 1914 års utlänningslag. Det tog fyrtio år innan det avskaffades (1954). Då hade minst 250 000 romer, kanske uppåt en miljon, mördats i den romska Förintelsen, strax utanför våra gränser. Ett invandringsförbud kan Johansson inte införa, men han kan göra det riktigt besvärligt för fattiga romer (och ickeromska fattiga EU-migranter) att vistas i Sverige.
Historikern Jan Selling pekade på en viktig sak i den bok han skrev inom ramen för Uppsala universitets nyligen nedlagda forskningsprojekt om antiziganism. Det vistelseförbud om tre veckor som hela tiden innebar att romer tvingades flytta omkring i Sverige ända inpå sextiotalet, och hindrade dem att etablera sig och skicka sina barn till skolan, fanns aldrig i någon lag. Det var en administrativ praxis som fungerade därför att alla inblandade, även romerna själva, trodde att det skulle vara så.
Så ser den verkliga effekten av signalpolitik ut.