Ödön von Horvath – mest känd som dramatiker - skrev en roman 1937 som hette "Ungdom utan Gud". Den handlar om hur en lärare i 30-talets Tyskland tvingas lära ut en rasistisk världsbild mot sin egen övertygelse.
Den har blivit radiopjäs med manus av Stellan Larsson och i regi av Åsa Kalmér. Den spelades in för ett halvår sen. Men ”den konstnärliga processen” fortsatte – enligt chefen Malin Axelsson – och man beslöt sig för att kassera den och spela in en ny version. När man i pjäsen talar om folket i kolonierna använde man ordet ”neger”. Fullt korrekt i en 30-talskontext. Så talade man då. Men det går inte för sig i Radioteatern.
Identitetspolitiken har förvandlats till historierevisionism.
Om inte historien passar så får man väl byta ut den. Man ansluter här till en ganska ny men livaktig tradition av suddande. Här finns oändligt mycket att göra framöver! Artur Lundkvists Negerkust och Joseph Conrads Negern på Narcissus kan inte få behålla sina anstötliga titlar! Hacka Kungliga bibliotekets katalog! Gräv er in i magasinen från Humlegården!
Suddande är vad kulturtjänstemän på mellannivå ägnar sig åt i totalitära stater. De retuscherar kulturarvet för att det inte passar nuvarande ordning. I Ryssland bestämmer man sig för att Peter Tjajkovskij inte var bög. En ryss kan inte vara västerländskt dekadent! Sen kommer nån tjänstvillig akademiker och skriver den nya sanna biografin. Hen behöver inte ens få en beställning, lyssnar bara till den starka inre sanningen.
Sven Delblanc skrev en roman på det här temat. Den heter "Moria land" – säkert hans minst kända och lästa - och handlar om en tjänsteman som i ett framtida totalitärt Sverige sitter och gör om samlingarna på Nationalmuseum. Boken är hemsk - också för att den är ganska skrikig och dålig, men temat bör vi alltid ha i minne.
Radioledningen har inför de senaste chefstillsättningarna på Radioteatern fått för sig att den bör göras till nationalpark för ytligt radikala åsikter. Att det skulle handla om konst försvann ur medvetandet för ganska längesen. Nåja, en och annan bra föreställning slinker fortfarande igenom, jag ska inte vara ogin och lögnaktig.
Men förfallet kommer lämpligt. Just nu verkar det som om radiocheferna håller på att tröttna. Radioteatern har blivit av med ytterligare en halvtimmes sändningstid i veckan. Vi ska sakta glömma bort den så att ingen saknar den när den läggs ner om ett par år. Så tycks planen se ut. Allt i P1 skall vara journalistik. Konstnärliga uttryck är knappast önskvärda längre.
kultur@unt.se