I Kristdemokraternas öppna och respektfulla samhälle vill man alltså rama in den offentliga konsten med taggtråd för att få den på armlängds avstånd. Och ni kan väl sluta kalla det för DDR-konst: samma personer kallar väl inte Andy Warhols Mao-bilder för Amerika-konst? Var finns er öppenhet och respekt?
Betraktarna och allra minst politikerna ska eller kan inte avpolitisera konsten. Erik Krikortz har i sitt uppdrag från Kulturnämnden tagit en del av en propagandamålning från det tidigare Östberlin och infogat detta i sitt konstprojekt Souvenir. Här kommer även en hel del andra "souvenirer" från andra delar av världen att ingå, dock inte av samma laddning som den nu ivrigt ifrågasatta värmecentralen i Carolinabacken.
Samtidigt som Kristdemokraterna nu pompöst går ut och säger att vi ska slå vakt om principen om armlängds avstånd från inblandning i kulturlivet, så vidhåller man nu sitt tidigare förslag om något så befängt som en taggtrådsinramning! Denna inblandning borde i så fall rimligtvis bli en fråga beträffande upphovsrätten, samtidigt som det borde bli en fråga för Arbetsskyddsombudet eftersom markvärmecentralen är en arbetsplats som då blockeras.
Det förefaller som om Kristdemokraterna, och även Miljöpartiet, vill styra och ställa efter egna behov och föreställningar om hur konsten ska uppträda i samhället, eller att konsten inte ska kunna ta upp känsliga ämnen/frågor i det offentliga rummet.
Hela Jonas Segersams inlägg vittnar om en märkvärdig självbelåtenhet när han radar upp exempel på hur konstnärer tidigare, som vad han själv kallar, utövade självcensur (?) vilket väl rimmar bra i ett lagom Sverige år 2016, där vi är mest rädda för att någon ska bli kränkt.