Konstdebattens glömda aspekt

Magnus Ringgren om obegripliga politiska ståndpunkter och problemet med att beställa konceptkonst till offentliga miljöer.

"Obegriplig ståndpunkt" skriver Magnus Ringgren om Stefan Hannas utspel i veckan, och önskar sig även en diskussion om estetik snarare än politik.

"Obegriplig ståndpunkt" skriver Magnus Ringgren om Stefan Hannas utspel i veckan, och önskar sig även en diskussion om estetik snarare än politik.

Foto:

Kulturdebatt2016-07-17 09:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Lill Sjöström (UNT 14 juli) ger en föredömlig historisk bakgrund till Erik Krikortz muralmålning på en markvärmecentral i Carolinabacken. Det är en historia om en monumentalbyggnad i Berlin och dess högst skiftande öden. Den byggdes som en del av nazisternas omvandling av staden på 30-talet, omfunktionerades av DDR-regimen och tog sedan över av det enade Tyskland efter die Wende. Konstnären Max Lingner fick efter påtryckningar göra om skisserna till sitt verk – förlagan till målningen i Carolinabacken – flera gånger, och han dog innan det kom på plats.

Stefan Hanna har som Lill Sjöstrand säger fått det här konstverket på hjärnan. Han vill censurera av politiska skäl. DDR är fortfarande Mordor för honom. Han skulle också försöka ingripa om Stadstearn spelade Brecht – en man som valde Östtyskoland efter kriget precis som Lingner.

Kommunalrådet vill bryta principen om armlängds avstånd. Jag finner det obegripligt att en person med uppdrag för ett etablerat om än inte jättelikt demokratiskt parti kan inta sådana ståndpunkter. Det vore rimligare om företrädare för SD torgförde sådana åsikter . Vi har nyss sett uttalanden från SD-företrädare i Nässjö på detta tema.

Jag hyser trots allt ett visst hopp om att Stefan Hannas kampanj inte får genomslag. Och därmed skulle saken så småningom kunna rinna ut i sanden. Men det finns en annan aspekt av det här som inte diskuteras så mycket. Är det här bra konst? Det kan sättas ifråga. Åtskilliga konstförståndiga människor tvivlar lite. Det har inte med skönhet eller fulhet att göra, inte heller – förstås – med politiska innebörder. Politiken har filtrerats bort genom alla de konceptuella sildukar som bilderna runnit genom från 50-talet och framåt.

Den här lilla muralmålningen är i grunden konceptkonst. Och konceptkonst har det svårt i offentliga miljöer. Den förutsätter en intellektuell historia som mycket få människor känner till och som snart kommer att falla i glömska. Den blir för bunden till idéer – ideologiska och estetiska – som för tillfället lärs ut på konsthögskolorna. Konceptkonst är oftast som bäst när den får stanna i en beskrivning på ett halvt ark papper.

Om det vore så att vi placerat ett meningslöst konstverk i Carolinabacken – var ligger ansvaret? Hos beställaren. Det kan vittna om inkompetens och okänslighet hos de tjänstemän som sköter stadens offentliga konst. Jag anser att debatten bör få handla om estetik och inte om politik.

Kommentar Konstbråket