Om kritiken i kulturspalterna
Hur mår kulturen på ETC ? Det frågar sig chefredaktören Andreas Gustavsson i sin tidning härom veckan (5/9) och svarar själv att han är nöjd. Som prenumerant kan jag tyvärr inte säga detsamma. ”ETC ska vara en tidning som hjälper dig att göra upptäckter”, gott så men vad jag saknar är texter som inte bara visar upp utan argumenterar och utmanar. Det som saknas är kritiken, en till två recensioner räcker inte.
Kritiken, menade Heidegger är det lätta snöfallet som i sin ömsinta beröring får klockan att vibrera. När kritiken försvinner upphör konsten att vibrera, att leva. Kritiken är en av få instanser som lyssnar på kostverket, inte upphovspersonen – när den är som bäst sätter den verket i samband med sin omvärld och förklarar dess egna struktur. Det behövs fler röster som utför detta arbete, inte färre, för ett levande samtal.
Gustavsson skriver att de inte vill reagera på boksläpp och teaterpremiärer eftersom alla andra göra detta. Men när tidningar som Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan slås samman, när de delar på litteraturkritiken så som bland annat Kristianstadsbladet, Smålandsposten och Borås Tidning med flera gör, blir Gustavssons inställning en tom semi-radikal outsiderpose.
Dagens ETC har ambitioner att bli ett komplement till lokaltidningen och ett fullgott alternativ till SvD och DN. Det behövs. Men när man nästan helt negligerar kritiken så tror jag att man gör ett misstag, satsa istället på att bli en röst som inte bara smeker läsaren medhårs, som vågar stanna upp och reflektera kring kulturen och samhället. Satsa på kritiken ETC, knyt unga hungriga kritiker till er, skaffa en oberoende kulturredaktion och låt era nyhetsreportrar fokusera på nyheterna, inte kulturen. Då kan ni på riktigt bli ett alternativ.