Den färglösa arkitekturen
Färg påverkar vår sinnesstämning. Grönt gör oss lugna och avslappnade, gult blir vi glada av, rött väcker känslor så som passion och vrede medan grått neutraliserar sin omgivning och andra färger. Synen är ett av människans viktigaste sinnen och det är med hjälp av olika färger som vi uppfattar vår omgivning.
Färgskillnader gör att vi visuellt kan uttyda former och avläsa vår tredimensionella omgivning. Beroende av vår bakgrund, kultur, religion och erfarenheter tolkar vi och påverkas av färger på olika sätt.
Färger som används inom arkitektur har förändrats, påverkats av trender och haft olika betydelse under olika tidsepoker. I Uppsala har husen i de äldre delarna färgsatts med alla möjliga färger rosa, rött, grönt och gult. Färgerna ger en tydlig karaktär och det är bland annat färgerna som gör Uppsalas arkitektur vacker, variationsrik och spännande.
En färgstark utomhusmiljö väcker känslor och åsikter. Somliga har lättare att ta till sig och uppskatta färg medan andra blir stressade av en allt för färgstark omgivning. Det är därför viktigt att skapa variationsrika miljöer som innehåller mer eller mindre färg. Att ha grå som en bas i byggda miljöer är inte fel men för att skapa variation bör det finnas färger som bryter av och gör miljön levande och intressant.
Att landskapsarkitekter och arkitekter designar miljöer som går i vitt, grått och svart ligger i tiden. Det är trendigt med stilrena omgivningar, neutraliserade färger och skarpa kantiga former.
Uppsalas nya centralstation invigdes i april 2010. Materialen är hårda och färgerna går i grått, mörktgrått och svart. Koncept ”järnväg” ser ut att ha inspirerat utformningen, bitar av tågräls utgör en del av stationshusets fasad. En stor konstskulptur har fått en central plats på stationen, även den är mörkt grå. Uppsala centralstation är ett tydligt exempel på att modern arkitektur saknar färg.
Varje dag har centralstationen cirka 67 000 besökare. Området är välplanerat för att bemöta denna mängd människor. Det är lätt att lokalisera sig, utanför finns bänkar och trappor att sitta på och i stationshuset finns café och affärer. Stationsområdet, är för de som kommer med tåg, det första man ser av staden. Även om stationen är planerad in i minsta detalj så är den inte platsspecifik. En liknande centralstation skulle man kunna finna i vilken annan stad som helst. Uppsala centralstation är inte unik för sin stad. Med en genomarbetad färgsättning kan man skapa ett originellt stationsområde som kan representera och bli typisk för Uppsala.
Det är tydligt på Uppsala centralstation att modern arkitektur saknar färg.
Framför stationshuset finns något enstaka träd, fler träd och planteringar finner man i utkanten av resecentrum. Växtligheten bidrar med färg till området under de perioder på året då träden har löv och gräset är grönt. Men under de månaderna som är mörkast finns här ingen färg och stationsområdets gråhet blir ännu mer påtaglig. Många pendlare besöker centralstationen varje dag och centralstationen är en del av deras vardag. Med rätt färgsättning skulle stationsområdet bidra med sinnesintryck som man medvetet eller omedvetet kan berikas av under dagen.
Alla människor har olika smak och föredrar olika färger. Genom att göra alla till lags tillfredställer man ingen och arkitekturen blir likformig och tappar sin färg. För att skapa färgstarka miljöer krävs färgstarka arkitekter som står emot trender och vågar ta kritik. En miljö med mycket färg väcker starka åsikter, positiva liksom negativa. Det är alltid bättre att känna något än att inte känna något alls.
Sverige behöver mer färgstark arkitektur för i likgiltighet drunknar glädje, kreativitet och inspiration.
Julia Vilkénas
landskapsarkitektstudent, tredje året, SLU