Nyligen såg jag för första gången en mäklarannons beskriva en lägenhet med ordet ”hotellrumskänsla”. Bilderna visade en sparsmakat inredd enrummare med vita väggar, vitglaserade golv och ett fåtal marina tavlor på de annars helt kala väggarna. Att parallellen till ett hotell var tänkt som en hyllning, ett uppfyllande av ett ideal, framgick av den övriga texten som talade om elegant utförd topprenovering och en perfekt plats för avkoppling.
Detta boende var med andra ord på samma gång kopplat till ledighet, njutning och status. Alltsammans epitet som också beskriver hotellet. Denna affärsdrivande verksamhet, vars boendemiljö de flesta av oss för inte så många år sedan skulle tyckt varit för opersonlig att bo permanent i, har blivit eftersträvansvärd i inredningssammanhang. Det kan vara värt att fundera över varför.
Även om just ”hotellrumskänsla” ännu inte är ett särskilt vanligt förekommande ord i mäklarannonser, har det under senaste tiden varit tydligt att just hotellmiljön blivit något fler försöker efterlikna. Inte minst har det märkts när homestylings- och inredningsexperter kommit med råd. I artikeln ”Tre nya inredningsstilar att älska”, som publicerades i Aftonbladet i somras, presenterade Helena Aro stilen ”Hotell-chic”. Den påstods vara en av de senaste inredningstrenderna och tanken var just att i sitt hem skapa känslan av lyxigt hotellrum. Blanka detaljer i guld föreslogs tillsammans med pastellfärger och eleganta material som siden och sammet.
I SVT-journalisten Alexander Noréns ”Hög på hus”, som beskriver författarens väg från loj hyresrättsinnehavare till påläst och svårt beroende bostadsknarkare (alltid på väg mot något större och dyrare objekt) finns ett annat exempel. Inför en försäljning får han besök av Caroline Rosling. Denna dam, i powerdräkt och pilotglasögon, har skrivit en examensuppsats på Handelshögskolan om homestylingens effekt på försäljningspriset och talar genast om att han måste avpersonifiera sitt hem så att så många som möjligt kan tänka sig att bo där:
”Tänk fyrstjärnigt hotellrum. Ombonat och stiligt på ett sätt som gör att så många som möjligt, så snabbt som möjligt, känner sig hemma. Det är den där hotellkänslan vi vill åt.”
Att vårt hem helst ska likna ett hotell har alltså kopplingar till homestyling och prismaximering vid en försäljning. Åtskilliga idag ser inte bostaden enbart som ett hem utan också som en investering. Inredningen måste därför också passa nästa ”gäst”. När du vill checka ut, ska helst så många andra som möjligt vilja checka in.
Men den eftersökta hotellkänslan handlar inte bara om det. Vår ledighet har under de senaste decennierna tydligare kommit att inriktas på upplevelser, relax och fysisk njutning. Hotellet summerar allt detta, är det minst fyrstjärnigt finns förmodligen en gourmetrestaurang som kittlar smaklökarna och en spa-anläggning med både bubbelpool och bastu. Att även det här har sina motsvarigheter i det idealt inredda hemmet pekar mot att allt fler vill bosätta sig permanent i de känslor som hotellet väcker.
Till och med i många av dagens mindre lägenheter finns badrum med jacuzzi, badrumsmöbler i ekträ och golv av natursten. Den mer ambitiöse inredaren har kanske även lyckats klämma in en minibastu. Tar vi steget upp till de lyxigare villorna är det nästan självklart att de ska ha en ”spa-avdelning”.
Om badrummet ganska enkelt låter sig ringas in med ord som njutning och avkoppling har köket en mer komplex historia. Håkan Jönsson beskriver i ”Den gastronomiska revolutionen” hur kockens status stigit som en raket mot himlen de senaste decennierna, och hur detta har kopplingar till Sveriges utveckling från industrination till upplevelseekonomi. Parallellt med det här har de kommersiella tevekanalerna kommit att visa kocktävlingar och matlagningsprogram. I takt med att det gastronomiska intresset vuxit har det också blivit prestigefullt att kunna laga mat. Köket har därför blivit en allt viktigare plats också för manlig tävlan, det gäller att imponera och briljera med kunskaper.
Där den framgångsrike mannen för femtio år sedan kunde skryta med att han inte ens visste hur man kokade ett ägg förväntas den lyckade och världsvane mannen idag kunna tillreda både en boullabaise och en renskavsgryta. Själva köket där han står ska för övrigt gärna ha paralleller till den professionella motsvarigheten med skarpa knivar i stål synligt placerade på magnetremsa, lättarbetade bänkskivor och kylar i rostfritt stål.
Det är inte bara idag som det funnits paralleller mellan hemmet och hotellet. Den som slänger ett snabbt öga på folkhemsepokens högst genomtänkta bostadspolitik, kan hitta vissa paralleller till ”hotellidealet”. I Ulrika Sax ”Kista – den tudelade staden” berättas om hur Svenska bostäder i början av 1970-talet försökte locka folk till det idag så negativt omskrivna Husby. I husen fanns en reception som kunde ordna allt från barntillsyn till tvättning. Men även om det också idag finns boenden som har en reception som erbjuder praktisk hushållshjälp, är dessa numer reserverade för de välbeställda. Det statskommunala bostadstillägget, som infördes i januari 1974, var däremot avsett att sprida det nya bekväma boendet även till mindre resursstarka grupper.
Vid närmare granskning verkar ”likheterna” snarare vara exempel på övergången från folkhemmets klassutjämnande till ett betydligt mer socialt och ekonomiskt skiktat upplevelsesamhälle. De gemensamma ytorna i ett flerbostadshus bygger numer sällan på någon medborgartanke, utan handlar snarare om att rika ostört ska kunna umgås och nätverka med andra rika. Folkhemmets hotellbostad var öppen för alla, dagens bostadsrättsvariant sållar bort oönskade element redan i budgivningen.
Bostaden förvandlas från att vara en plats där vi kunde uttrycka vår originalitet och vårt sanna jag till att bli en avpersonifierad sällskaps- och upplevelseyta. Här kan vi demonstrera avancerad stilkunskap och sudda bort alla oönskade och originella egenheter för att uppgå i ett samtidsideal som på många områden blir allt mindre tillåtande, allt mer konformistiskt och opersonligt. Vi försöker inte längre uttrycka vilka vi är utan vilka vi önskar att vi vore. Det gäller att förmedla ”rätt” saker, ibland till andra, ibland till oss själva. För en inredning a la ”hotell-chick” gestaltar en, möjligen omedveten, dröm om att bosätta sig permanent i lyxhotellets känslor av obegränsade möjligheter, njutningsfull ledighet och behaglig verklighetsflykt.