Vad är problemet med medieintresse?

KULTURDEBATT. Det är inte medierna som gör Odells och Vilks konst  intressant, skriver Rikard Ekholm.

Kultur och Nöje2010-10-12 11:28
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Modernautställningen
Tidigare inlägg:
Rikard Ekholm 5/10, Cristina Karlstam 7/10 (länkar här intill).

Cristina Karlstam informerar om att hon vänder sig mot att medial uppmärksamhet ska styra urvalet till Modernautställningen. Jaha. Och vem har påstått det motsatta, att vad medier uppmärksammar, ska också Moderna museet uppmärksamma? I min debattartikel där jag ifrågasatte uteslutandet av Anna Odell och Lars Vilks från Modernautställningen nämnde jag inte ens medierna. Inte heller Marianne Lindberg de Geer skriver om medier när hon för fram en liknande kritik (DN, 5/10). Däremot anser jag självfallet att konst som medierna granskar inte ska uteslutas bara för att.

Karlstam är inte ensam att resonera som hon gör. Fredrik Liew, en av de ansvariga till urvalet vänder sig mot ”googleträffar” och ”spaltmeter” (Kulturnyheterna, 5/10). Kritikern Frans Josef Petersson menar att medierna ”blåser upp” Odell och Vilks betydelse (Kunstkritikk, 8/10). Medier har granskat båda konstnärerna och med tanke på vad deras konst handlar om är mediernas bevakning både väsentlig och bra, anser jag. På vilket sätt det skulle vara ett problem för Moderna att välja den konst som är mediegranskad är oklart, åtminstone för mig.

Karlstam går ändå längst, i hennes ögon är Vilks och Odells konst ”pseudohändelser”. Hon tycker alltså inte ens att deras konst genererat riktiga händelser. Vi får ta det igen: I konstens namn spelar Odell psyksjuk, hon bältas på psykakuten och hon döms i domstol för sitt handlade. Vilks tecknar en religiös symbol och tvingas leva under dödshot. Pseudohändelser!? Jag kallar det i stället för ovanligt betydelsefulla händelser som engagerar hela vårt samhälle samt definierar vår syn på konsten och konstnären.

Moderna med sin genomslagskraft och sina resurser till workshops och föreläsningar borde ha inkluderat dessa konstnärer för att de är viktiga för hur vi ser på konsten. Något motargument har jag ännu inte sett. Jag hade hoppats på en debatt om varför museet väljer bort våra viktigaste konstnärer. I stället har jag bara sett ett slags indirekt stöd för Modernas urval samt anakronismer om media.