Uppsala centrum rustar för en bättre utomhusmiljö. Nog finns här en del att göra – om det sköts på ett kreativt sätt och med ett helhetsperspektiv.
Uppsalas stadskärna som utgörs av ett sparsamt trafikerat rutnät, centrerat runt handeln, är ganska trevligt att befinna sig i om man vill shoppa. Så är det även om butiker och gallerior huserar i jämngrå betong, metall och mycket glas. Det mesta man kan tänkas vilja ha finns faktiskt inom en radie på 500 meter.
Men hur fint det än känns med en ny fin höstjacka och en hoppfullt investerad lottorad, är det väl ändå inte bara handel stadsrummet ska koncentreras runt. Uppsala, den anrika lärdomsstaden; det är lätt att önska sig lite mer stil och profil, även där kyrkan och universitets skugga inte faller. För på bekostnad av centralt belägna kulturinstitutioner och den där självklara vinbaren har vi i stället butiker med öppettider för hela familjen. Vill vi göra något annat får vi vända oss åt annat håll. Allra helst tar vi kanske tåget till Stockholm. Vill vi ha det så?
Undantag finns. Biblioteket har seminarieverksamhet och vi har Stadsteatern centralt belägen, men den vetter rakt ut mot vad som i praktiken är en genomfartsled, Kungsgatan. Lite sådär gemytligt.
Tack och lov föreligger nu ett antal förslag om hur Uppsala ska få ett trevligare och bättre centrum.
Det mest intressanta förslaget är sammanställt av Uppsala kommun tillsammans med företagen Uppsala City och White arkitekter. Tanken är att putsa upp stråket mellan Vaksala torg och Carolina Rediviva för att få en modern paradgata.
Nog vill man jubla redan nu och lyfta på hatten, men sakta i Carolinabacken, det finns saker att diskutera.
Visionen är denna: ”Paradgatan ska bli Uppsalas ’fingata’. Den ska länka ihop öst och väst genom mångfald, kultur och händelser under alla delar av året.”
Det här låter bra, men vad vill man förändra? Ganska lite, trots allt, även om ett stort antal mindre förändringar mycket väl skulle kunna förändra stadsrummet stort.
Man föreslår att gatubelysning och markiser ska samordnas för att knyta ihop stråket och man vill ha verksamhetslokaler i bottenvåningen på nybyggda hus. Tanken är att gatan ska sjuda av ett rikt gatuliv.
Men frågan är om det här är rätt väg för att få stråket att riktigt bubbla? Vad ska alla göra där?
De två mest anmärkningsvärda idéerna är att cykeltrafiken inte ska kanaliseras längs stråket och att en unik multimöbel för både vardag och fest ska installeras.
Anledningen till att cykeltrafiken ska omledas är oklar, vilket är synd. En sådan sak är värd att vara tydlig om. Framfart medelst cykel är det miljövänliga alternativet och bör naturligtvis premieras.
Multimöbeln är intressant, den har potential att bli en platsspecifik markör för Uppsala. Skisserna på möbeln vittnar om en saklig och enkel sak, kanske på gränsen till anonym. Tanken är att en grundform ska kunna anpassas för tillfälliga event som Kulturnatten.
Förslaget riktar även uppmärksamhet mot Carolina Rediviva, som föreslås ska både fasadbelysas och utvecklas publikt. Även om studenter och forskare kan vittna om en ibland endast halvfull lokal, måste man ändå säga att den fyller sin funktion väl för den som söker information om Novalis eller letar efter gamla nummer av tidskriften Kris. Publik, jaha, men varför?
Uppsala står även inför andra förändringar av stadsmiljön. Faktum är att hela stadskärnan rustas upp aktivt i detta nu eller att det planeras för detta.
Dragarbrunnsgatan har kommunen arbetat med under flera år och en del arbete återstår, vilket är värt att återkomma till.
Fina Rådhuset ska äntligen fräschas upp, men man måste fråga sig om den galleria som ska inhysas där verkligen är oumbärlig.
Torsdagen 28 oktober valde Enköping att gå vidare med planerna för ett nytt kulturhus. Det är beklagligt att inte Uppsala kan gå in på samma spår, sträcka på sig, och enas om att man på allvar vill utvecklas som kulturstad.
Shopping i all ära, men nog finns det annat som Uppsalaborna skulle kunna vara stolta över.