Se upp med rollfördelningen inför valkampanjen

KULTURDEBATT. Apropå Sverigedemokraterna och pressetik. Svenska medier bör vara extra observanta på vem som spelar vilken roll i valkampanjen, skriver UNT:s kulturchef Lisa Irenius.

Lisa Irenius

Lisa Irenius

Foto:

Kultur och Nöje2009-10-22 09:47
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I måndags briserade den: Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet, "Muslimerna är vårt största utländska hot". Utan tvivel är det en förkastlig attack på såväl muslimer som demokratiska värderingar. Frågan är: gjorde Aftonbladet rätt som publicerade artikeln? Där finns det både ett juridiskt svar (nu under utredning; kan texten anses vara hets mot folkgrupp?) och ett etiskt svar.
Nästa fråga gäller hur övriga medier har bemött debattartikeln. I tisdags var ämnet över allt: Stockholmstidningarna hade flera artiklar som förklarade hur fel Jimmie Åkesson har. Debatter fördes i radio och på nätet. Plötsligt får Sverigedemokraterna enorm uppmärksamhet. Rätt eller fel? Svaret är långt ifrån självklart. Vikten av klargöra felaktigheter i SD:s verklighetsbeskrivning står mot risken att öka intresset - och stödet - för partiet.

I en intressant debattartikel i Dagens Nyheter i går - "Svenska medier leker på Sverigedemokraternas villkor" - drog kulturjournalisten Roland Zuiderveld paralleller till Nederländerna och Geert Wilders islamfientliga parti, som fick 17 procent av de holländska rösterna i valet till Europaparlamentet i juni.
Enligt Zuiderveld riskerar de många medieattackerna mot Jimmie Åkesson att stärka bilden av en hårt arbetande partiledare som ensam slåss mot hela det svenska etablissemanget. Vill det sig illa får vi en svensk Geert Wilders, som vinner uppmärksamhet genom provokationer. Svenska opinionsbildares motfråga till Jimmie Åkesson bör därför inte vara formulerad som en anklagelse, skriver Zuidervald. I stället bör den handla om hur SD tänker sig att finansiera kraftigt höjda pensioner och andra av partiets förslag.

Jag tror att Zuiderveld har en poäng. Och efter att ha bott i Frankrike när den invandrarfientlige politikern Jean-Marie Le Pen hade några av sina starkaste år känner jag igen dramaturgin: den kämpande, vanlige mannen som hånas av eliten. I presidentvalet 2007, när Jean-Marie Le Pen slog ut den socialistiska kandidaten Lionel Jospin i den första valomgången, tror jag att rollen som "den som representerar något annat" var avgörande.

I år är det mer än tidigare bäddat för en liknande rollfördelning i Sverige: alliansen har gått från att vara opposition till att regera, medan socialdemokraterna ännu är färgade av långvarigt maktinnehav. När det nya arbetarpartiet står mot det gamla arbetarepartiet står det öppet för en anti-etablissemangsspelare.
Det kommande året bör svenska medier vara extra observanta på vem som spelar vilken roll i valkampanjen.