I Uppsala finns det en spännande kulturpolitisk fråga att diskutera under 2012, nämligen vad ska hända med Uppsala konstmuseum. Läget är följande: kulturnämndens utredning visar att det är fullt möjligt, både tekniskt och ekonomiskt, att skapa ett nytt museicenter vid Uppsala slott. Genom att bygga nya exceptionella lokaler under borggården och binda ihop dessa med befintliga, delvis ombyggda lokaler i själva Slottet skapas mycket lämpliga lokaler för Uppsala konstmuseum och samtidigt ett unikt besöksmål av nationell och internationell klass. Uppsala slott är ett kulturarv, som kommer att kunna betyda ännu mer för Uppsalaborna om vi bevarar, utvecklar och använder det. Samtidigt finns risken att frågan om konstmuseets lokalisering kan bli ytterligare en av Uppsalas berömda långbänkar.
En kommun har inte obegränsat med pengar. Därför är det viktigt att utnyttja de tillgångar och de komparativa fördelar som finns. Vi har en högintressant historisk kulturmiljö i och omkring Uppsala slott. Vi har också ett pågående samarbete med Uppsala universitet, som är ägare till den näst största historiska konstsamlingen i landet efter Nationalmuseum.
Vi har samtidigt en egen konstsamling av god kvalitet, men konstmuseet visar sjunkande besökssiffror och når i dag inte upp till att vara ett nationellt besöksmål. Någon invänder säkert att Uppsala konstmuseums samling och utställningsverksamhet är precis så attraktiva som storleken av de ekonomiska resurser som kommunen har valt att avsätta för verksamheten. Och det är alldeles sant. Kulturpolitik handlar i allmänhet om pengar och det är nu vi kommer till Uppsala som långbänkarnas stad.
Långbänkar uppstår inte för att kommunalpolitikerna i Uppsala har ovanligt svårt att bestämma sig. I stället är förklaringen att de förslag till beslut som läggs fram inte är tillräckligt realistiska för att vinna majoritetens stöd.
Debatten om Musikens hus tjänar som exempel. Det var först när en kongressdel kopplades till konserthuset, tillsammans med en kommunal ekonomi i balans, som förslaget att bygga Uppsala Konsert & Kongress vann tillräcklig acceptans för att kunna genomföras.
Vi måste ta lärdom av detta och planera den kulturella infrastrukturen efter lokala förutsättningar, men även efter politiskt och ekonomiskt realistiska kalkyler. Gör vi inte det, skapas en ny långbänk.
Det finns flera förespråkare för en nybyggd konsthall eller nybyggt konstmuseum i det som brukar kallas ”slink-in-läge” nere på stan. En konsthall, som det kommit flera förslag om, kan inte utgöra en lösning på konstmuseets nuvarande lokalproblem.
Ett regionalt konstmuseum måste till skillnad från en konsthall ha plats för avsevärda icke-publika lokalytor för att kunna hantera de egna samlingarna, goda möjligheter till lastning och lossning och även plats för administration.
Uppsala konstmuseum förfogar i dag över drygt 2 000 kvadratmeter. Fullt utbyggd skulle ett museicenter på Uppsala slott kunna omfatta cirka 6 000 kvadratmeter. Ett fristående konstmuseum i motsvarande storleksklass på en centralt belägen tomt som kommunen ensam ska bygga och driva bedömer jag – hur varm kulturförespråkare jag än är – som så kostsamt att projektet är politiskt orealistiskt och skulle utveckla sig till en ny långbänk.
Det är bättre att bygga vidare på det vi har och utveckla miljön vid Uppsala slott. Kombinationen av verkligt läckra lokaler för samtidskonst, fortsatt god exponering av den historiska konsten och kompletterande lokaler i form av ett nytt och mångsidigt auditorium, lokaler för pedagogisk verksamhet, kafé, bokhandel och museibutik i den historiskt betydelsefulla miljön kan visa sig bli oslagbar.
Ett nationellt och internationellt besöksmål vid Uppsala slott är också av regionalt intresse. Därför finns det förutsättningar för ett samarbete med andra viktiga kulturpolitiska aktörer. Om projektet får klartecken blir det staten som finansierar själva byggandet, vilket vore en stor fördel. Kommunen, landstinget, universiteten och näringslivet skulle sedan på olika sätt och efter förmåga kunna bidra till hyreskostnaden och driften av verksamheten. Uppsala slott är ett kulturarv som är för värdefullt för att inte användas. Under 2012 bör vi diskutera oss fram till en politiskt realistisk lösning för den regionala konsten. Först därefter kan vi gå vidare med andra angelägna projekt på kulturens område.