Produktion ställd mot kvalitet
"I Gunnel Engwalls tänkande är produktivitet och produktionsplan mer värt än kvalitet", skriver Hans-Göran Ekman och efterlyser de PM som lagts fram kring Dahlbäcks avgång.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Gunnel Engwalls tänkande är produktivitet och produktionsplan mer värt än kvalitet. Men även hennes optimistiskt tänkta produktionsplan får en felaktig presentation. Efter knappt två månaders arbete är redan tre volymer under tryckning, jublar hon. I själva verket rör det sig om volymer som färdigredigerats och hallstämplats på Dahlbäcks tid och som legat färdigredigerade hos förlaget en längre tid. Att hon fått tryckeriet att äntligen starta sina maskiner är däremot bra.
Även beträffande Ockulta dagboken kommer schemat att hållas, framhålls det. Alltså borde inte dess redaktör Karin Petherick haft fog för den oro hon visade i sin artikel i UNT den 13 februari. Detta borde ju inte gå ihop, säger man sig, tills man förstår att Engwall återigen sneglar på produktionsplanen medan Petherick vill ha garantier för den vetenskapliga kvaliteten. Arbetet med Ockulta Dagboken har inte - som i fallet ovan - hunnit så långt att det bara är att trycka på knappen.
Det hade varit bättre om Gunnel Engvall använt sin position i ledningsgruppen till att leta efter de två PM som förelades gruppen av en av dess ledamöter vid ett sammanträde den 19 januari och som lär innehålla högintressanta avslöjanden omkring Dahlbäcks avgång. När man begär ut handlingarna den officiella vägen får man av registrator inget svar alls och dekanus för humanistiska fakulteten förnekar numera deras existens. En byråsekreterare vid Gunnel Engwalls egen institution förklarar dock med viss fördröjning att de nämnda PM visserligen existerar men på upphovsmannens begäran betraktas som internt arbetsmaterial och därför åtminstone tills vidare har hemligstämplats.
Så kan man naturligtvis också göra, men en mer öppen attityd hade rensat luften. Dokumenten borde bli offentliga så att relevanta fakta kring Lars Dahlbäcks framtvingade avgång (jag envisas med detta ordval) kommer i dagen. Protokollet har emellertit blivit offentligt och den som läser det måste ge Rune Halliday rätt när han konstaterar att professor Bo Ralphs reservation inför valet av docent Per Stam till ny huvudredaktör är en mycket kraftig protest, dvs Ralph är noga med att understryka att hans reservation inte gäller Stams kapacitet; denna diskuterar han över huvudtaget inte utan koncentrerar sig på frågan vad förlusten av Dahlbäcks tjänster skulle innebära för projektets framtid: "Undertecknad gör bedömningen att Dahlbäcks deltagande i projektet har avgörande betydelse för dess genomförbarhet i hittills avsedd form".
En väsentlig sak återstår att beröra: vad som fortfarande till stor del saknas i Samlade Verk är ett stort antal textkritiska kommentarer till textvolymerna, dvs redogörelser för hur delredaktören gått till väga, vilka val han träffat under sitt textetablerande etc. Först när dessa kommentarer föreligger kan man tala om en vetenskaplig utgåva. Arbetet med att färdigredigera dessa volymer har inletts; för närvarande ligger 15 volymer klara i Litteraturbanken. Också dessa hallstämplade av Dahlbäck, även här har det bara varit att trycka på knappen.
Men inte heller dessa texter lämpar sig för massfabrikation och det är inte minst framtiden för dessa avgörande kommentarer som skall ge projektet dess vetenskapliga signatur och användbarhet som djupt oroar Strindbergsforskarna.