Populister har kapat det maktkritiska språket
Konspirationsteorierna frodas, och deras försvarare har tagit över det kritiska språk som skulle försvara det öppna samtalet. Arvet från 1900-talet är på väg att omstöpas av populistiska krafter, varnar Håkan Lindgren.
Stoff för konspiration.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De senaste veckorna har tre tv-program satt fokus på sanningsrörelsens konspirationsteorier: två avsnitt av TV 4:s Kalla fakta och SVT:s Debatt. I Debatt medverkade författaren Torbjörn Elensky, som i en DN-artikel i våras kritiserade ABF i Stockholm för att bjuda in David Ray Griffin, en amerikansk företrädare för sanningsrörelsen (DN 11/5).
Den som letar upp Elenskys artikel på nätet kommer att se att den har fått 42 läsarkommentarer. Med några få undantag är kommentatorerna rasande på Elensky, men jag har inte skrivit det här för att klaga på nivån på tidningarnas läsarkommentarer. Det som väckte mitt intresse var något annat: inte att kommentatorerna tror på konspirationer, utan hur de formulerar sig.
De som kommenterat artikeln understryker behovet av kritisk analys. De påminner om nyttan av alternativa synsätt på officiella sanningar. De anklagar media för att tysta avvikande röster och Elensky för att han inte främjar "en förutsättningslös dialog". Klippta ur sitt sammanhang ser deras formuleringar ut som om de kämpade för att hålla det kritiska tänkandets låga vid liv; för sin egen del har de redan blåst ut den. Det som fångar mig är den bristande överensstämmelsen mellan kommentatorernas formuleringar och deras fördomsfulla världsuppfattning. Genom dem får vi kanske en föraning om hur framtidens debattklimat kommer att låta. Kommentatorerna har lärt sig de formuleringar vi utvecklat för att försvara det kritiska tänkandet mot dess fiender, och de använder nu samma formuleringar för att försvara fördomar, kunskapsförakt och sårad stolthet.
Den läxa man har velat inpränta i oss efter 1945, att ifrågasättande är bättre än tvärsäkerhet, har äntligen gått hem hos dem, men inte på det sätt som avsågs. Det ordförråd som skulle göra diskussionen intelligentare har blivit ett allmängods som har kapats av konspirationsteoretiker och populister. Det maktkritiska språket har nu devalverats så långt att det kan användas för att sälja spikmattor på Expressens debattsida. "Makten" är "rädd" för spikmattan, skriver Li Södermark (3/8).
Jämför med hur ordet "folkmord" har devalverats de senaste årtiondena. Varje nationalist som tycker synd om sig själv påstår nu att hans folk är eller har varit offer för ett folkmord. Nationalisterna är avundsjuka på Förintelsen, men tröstar snart sig själva genom att upptäcka ett litet folkmord i sitt eget folks historia. Därmed kan de göra anspråk på en offerroll som låter dem bete sig så fördomsfullt och egoistiskt att de mest av allt låter som blivande förövare. De erfarenheter och insikter som borde ha gjort nationalistisk fördomsfullhet otänkbar för lång tid framöver har vrängts ut och in som en handske och beslagtagits för motsatt syfte - en elegant vändning, som nog hade slagit dem som först formulerade dessa erfarenheter med häpnad.
Konspirationsteorier utmanar inte makten. Tvärtom, de garanterar att man förblir styrd av sämsta sortens elit - en Putin, Berlusconi eller Bush - om de inte rent av ingår i en fungerande symbios med sådana personers maktutövning.
I slutändan handlar det om hur vi ska handskas med det arv vi fått med oss från 1900-talet: en svårsmält blandning av bottenlösa grymheter, demokratiska framsteg, folkbildning och insikten att vi alltid måste bevara ett litet tvivel på oss själva. När jag läser de där kommentarerna till Elenskys artikel känns det som om jag får se en skymt av ett stort, underjordiskt arbete: arbetet med att smälta om 1900-talets erfarenheter.
Borde det inte vara omöjligt att vara fördomsfull, nationalistisk och populistisk i ett samhälle som fortfarande minns 1900-talet? Men konspirationsteoretikerna och populisterna är fulla av sårad revanschlystnad. De vill visa oss: Yes we can! Innan 1900-talet har kallnat ska vi visa er att det går att uppföra sig som om de senaste hundra åren aldrig hade hänt. Därför arbetar de med att omtolka 1900-talets bästa formuleringar, så att de kan användas för att argumentera för motsatsen till det öppna samtalet och det kritiska tänkandet. Syftet är att göra oss så okunniga, fördomsfulla och egoistiska att vi på nytt blir fria att begå vilka övergrepp som helst. Gör vi inte upp med populismen och okunnigheten kommer de närmaste hundra åren förmodligen att bli rätt obehagliga: framtiden kommer att ha ruttnat i förväg.