I ett avsnitt av den tecknade satirserien The Simpsons från 1992, protesterar frun Marge mot det våld som gestaltas i barnprogrammet Itchy and Scratchy efter att den minsta dottern Maggie härmat innehållet och slagit sin far Homer medvetslös. Marge Simpson börjar sin protest med att skriva ett klagobrev till tv-bolaget som sänder programmet. Tv-bolaget svarar att en ensam knäppskalles (”screwball” var den exakta ordalydelsen) åsikter inte kan göra någon påverkan på programmets innehåll. Marge startar ett korståg mot programmet, får med sig tusentals andra föräldrar och lyckas till sist få tv-bolaget att ta bort våldet helt från den tecknade tv-serien. Detta Simspsonsavsnitt är baserat på den bojkott som amerikanskan Terry Rakolta 1989 drev mot humorserien Våra värsta år. Via brev riktade Rakolta sin kampanj mot programmets sponsorer, varibland bland annat Coca Cola drog tillbaka sina annonser. Tv-bolaget Fox fick kalla fötter och plockade mitt under säsongen bort ett avsnitt vars innehåll kunde uppfattas som stötande. Avsnittet sändes första gången i USA 2002, men med några bortklippta repliker.
Den ensamma knäppskallens makt över kulturen är nu högaktuell i Sverige. På sin Facebooksida uttryckte en person sitt missnöje över att dansföreställningen Celebrations of womanhood på Kulturhuset i Stockholm hade tagit citat ur Koranen. Därefter ställdes föreställningen in bara några timmar före premiären, med hänvisning till en hög säkerhetsrisk, fastän det egentligen inte fanns en reell hotbild? Enligt kulturjournalisten Karin Olsson (Expressen 11/4) har chefen på Kulturhuset gjort en halvpudel och dansföreställningen kommer att återinföras, men utan Koranbönen. En liten seger för den ensamma knäppskallen, en stor förlust för yttrandefriheten.
Åter till Springfield 1992. Samma grupp av aktivister som stod bakom Marge Simpson i protesterna mot barnprogrammet vill att hon ska leda dem för att stoppa utställningen av Michelangelos Davidstaty eftersom dess nakenhet uppfattas som obscen. Marge Simpson kommer till insikt om att en ensam knäppskalle kan göra skillnad, men förmodligen bör låta bli.
Den 3 maj bjuder Kulturhuset in till öppet samtal om vad som hänt. I pressmeddelandet står det: ”Hur ska institutionscheferna kunna garantera publikens säkerhet – utan att samtidigt göda rädslan? Hur ska det ökade trycket från religiösa aktivister bemötas?” Allting tyder på att det inte fanns något tryck från några religiösa aktivister och därmed inget behov att garantera publikens säkerhet, så frågan är felställd. Den borde snarare lyda: ”Hur ska institutionscheferna kunna garantera kulturskaparnas yttrandefrihet? Hur ska de ensamma knäppskallarnas lösa tyckanden bemötas?” Ett öppet samtal på en kulturinstitution med den rubriken, och jag sitter bänkad i första raden.
Fotnot: Simpsonsavsnittet som refereras till heter Itchy and Scratcy and Marge, avsnitt 9 säsong 2. Det censurerade avsnittet av Våra värsta år heter I’ll see you in court, avsnitt 15, säsong 3.