I en liberal tidning som Upsala Nya måste det förstås finnas utrymme för åsikter av högst skilda slag, förutsatt att redaktionen vill ta in dem. Men en recension är en genre för sig, där läsaren har rätt att ställa krav på saklighet och tydligt angivna syften. Där fallerar Bo Gustavssons presentation i UNT 21/11 rejält. Det handlar om boken Siri Dahlquist: Psalmförfattare, prästfru och teolog. Vad vi fick var en indignationsartikel med svepande omdömen och utfall inte bara mot Siri Dahlquist utan mot Svenska kyrkans mission över lag och faktiskt hela Svenska kyrkan. Vad kan syftet ha varit med det?
Bo Gustavsson finner boken tunn och schablonartad. Skriv då det och inte om annat som ogillas, kristet engagemang i allmänhet, tydligen. Vad ont har Siri Dahlquist gjort? Hon har inte beställt boken. Och Svenska kyrkan är en tusenårig och mångfacetterad storhet, som inte kan avfärdas med invektivet "unken kristen idealism". Om Svenska kyrkans mission under 150 år med början i Indien och Sydafrika och småningom över stora delar av Afrika, på flera håll i Asien, även Latinamerika, vet Bo Gustavsson uppenbarligen inte mycket. Men han har av allt att döma tagit intryck av 1960-talets vänsterradikala kritik av missionen som "kulturmord". Den lär inte stå sig och det skulle exempelvis Svenska kyrkans missions mycket nära vän i kampen mot apartheid, ärkebiskopen Desmond Tutu förvisso inte instämma i.
Missionen, och Siri Dahlquist med den, tog hem kunskap och erfarenheter från Stora världen, som påverkade och inspirerade nerifrån, från de många små missionskretsarna, oftast kvinnoföreningar, ute i landet. Unken? När på Nathan Söderbloms inbjudan den märklige indiske kristne evangelisten Sadhu Sundar Singh i början på 1920-talet besökte Uppsala och Siri Dahlquist hörde honom, fångade hon en insikt i en psalm, Sv. ps. 417: "Låt nya tankar tolka Kristi bud och nya själar flamma av hans brand. Låt nya stämmor prisa Kristi Gud, på nya tungomål, i nya land." Det är ingen dålig teologi. Radikal faktiskt. Den ogillas av Bo Gustavsson. Då får han säga det och inte en del annat. I en debattartikel!