Det har kommit negativa reaktioner från kyrkfolk på min recension av boken om Uppsalateologen och psalmförfattaren Siri Dahlquist. Men jag anser att kritik och debatt måste välkomnas i större utsträckning i Svenska kyrkan.
Min recension var inte alls något angrepp på Dahlquist som person. Hon var säkert en varm och hjälpsam människa. Det tvivlar jag inte en sekund på. Men porträttet i boken är av en märkligt opersonlig människa som präglades av sin kristna miljö i början av förra seklet. Hennes identitet formades av en moralistisk syn på religion. Det var hon inte ensam om utan hon blev ett typexempel.
Flera generationer av svenskar inom kyrkan indoktrinerades under första hälften av 1900-talet av en kristen idealism som inte hörde hemma i ett modernt samhälle. Dess sentimentalt moralistiska värden var av en annan tid. Detta faktum fick majoriteten av svenskarna att ta avstånd från religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet och anamma sekularismen.
En annan orsak till sekularismens genomslagskraft var den kristna missionen som byggde på rasism och förakt för andra kulturer. Frälsningen skulle ges till underutvecklade folk som en skänk från vita missionärer. Den västerländska kristna kulturen satt i högsätet, även om man ibland tog till sig idéer från annat håll. Konstigt vore det väl annars. Men det var inget annat än kulturell exotism.
Missionstanken i sig är en sekteristisk föreställning som ser kristendomen som den enda rätta religionen. Varför förneka missionens mörka sidor och sopa dem under mattan? Det goda som gjordes i dess namn, till exempel det sociala arbetet, uppvägde inte på långa vägar de negativa effekterna. Att missionen utgjorde ett kulturmord är ingen mossig vänsterradikal kritik från 60-talet. Det är den bistra sanningen.
Det finns en mer intressant kristendom som gör det kristna budskapet till en existentiell angelägenhet. 1900-talets stora teologer - en Barth eller Bonhoeffer eller Tillich - ägnade sig åt en sådan. Det är detta slags kristendom som fortfarande känns angelägen på 2000-talet. Det är en kristendom som har sprängt sig fri från kyrkans självgodhet och kommit ut i friska luften bland vanliga människor. Där finns den levande Kristus.