"Med sommaren kom poesidebatten"
KULTURDEBATT. Elin Cullhed känner igen sig i poesidebatten.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När min tysta Biskops-Arnö-klass hälsats välkommen till industrilokalen - se! det blir en berättelse av det här - ville jag fråga om de någon gång tröttnade på materialismen, på dess pragmatiska uppfinningar och katalogtexter och ting. Längtar ni någonsin efter okändare djup? Efter osvenniga, svulstiga, antijantelagiga djup? Detta ville jag fråga i en vågad fråga men jag vågade inte, jag frågade inte, för de höll upp Kajsa Sundins bok Definition, den såg så fin ut, så vältalig, definierande. Och Johan Jönsons, Martin Högströms, så snygga där på bordet, med obegripliga förord och efterord och allt. Och jag tänkte - så! det är sådär jag måste göra! - skriva mig snustorr och ren från allt vatten och gråt, jag måste sluta ramla och börja rumla istället, med litteraturbrats och renrasiga romanrävar från Stockholm. Jag måste barskrapa språket och rosorna. Jag måste nätverka.
Men så åkte jag till ön och till sommaren hem, och där bad någon till gud, där var du, Gud. Där var family fantasy mixad med Emily; blå anemonerna släkt med dämoner. Och till mitten hunnet hade språket gått sönder, men hela tiden ville tiden smida nytt. Vänta några år, några somrar! Jag skriver det nu, hur jag vill! Då gifter sig sprkmtrlsmn, romantiken och berättelsen! Och röd är färgen på din kind! Och rött är rimmet med allt som varit dött! Och utan dig är poesin ingenting!