Efter hård kritik mot hur den svarta figuren Lilla hjärtat är tecknad i Stina Wirséns nya film, dras nu en av filmaffischerna in. Det är vettigt; figuren har visserligen funnits med i böckerna om alla brokiga i flera år utan att väcka anstöt, men nu har debatten flammat upp och bilden associerats med nidbilder av svarta som används i förlöjligande syfte genom historien. Den har uppfattats som en rasistisk stereotyp och det vill förstås varken Wirsén eller Folkets bio förknippas med.
Samtidigt väcker debatten en annan aktuell fråga till liv, nämligen den om vilka ämnen, symboler och tabun som barnlitteraturen får behandla, och inte. Måste barnböcker alltid vara gulliga och hålla sig inom normerna och fungera som ett lugnande, sluttande plan mot sömnen om kvällen? Eller får även barnböcker väcka känslor och möjlighet till samtal och ökad kunskap om livet? Själv anser jag att det är högst rimliga krav på kvalitetslitteratur, oavsett vilken ålder man riktar sig till.