Många muslimer har en starkt traditionell syn på sharialagar, som de försöker rätta sig efter. Till exempel finns det de som tror på månggifte och till och med att om deras maka vill vistas utomhus bör detta föregås av mannens tillåtelse. Samma män tror även att vårdnaden av gemensamma barn tillfaller mannen vid skilsmässa. Sharia genomsyrar deras liv så starkt att frågor om dödsstraff får en väsentlig plats i deras vardag.
Det är vida känt att lagar baserade på sharia skapar många problem. I dag kan man inte tolerera straff som stening, stympning, eller prygling. Kvinnor accepterar heller inte längre diskriminerande lagar och förordningar.
Hudud-brotten, det vill säga brott som straffas genom stening, stympning, prygling eller principen öga för öga, har även tidigare i historien varit ifrågasatta. En av orsakerna till detta är meningsskiljaktigheter och olika tolkningar av sharia bland de lärda. Man kan urskilja tre linjer: 1. Den reaktionära och konservativa menar att sharialagar skall efterlevas utan någon som helst avvikelse från skriften. 2. Den mer försiktiga linjen anser att de rättslärda inte kan genomdriva reglerna eftersom rätten att utdöma straff endast tillfaller de fromma (de tolv imamer som kom efter Muhammed) som aldrig begått någon synd. 3. Den tredje linjen är de rättslärda som förespråkar att inte alls genomdriva sharia i lagen eftersom den i ett rättsystem inte gör den islamska tron någon rättvisa.
Oavsett vilken linje man sympatiserar med håller alla lärda inom den muslimska världen med om att sharia är det rättmätiga. Men vad är sharia egentligen? Den frågan kommer sällan upp till diskussion. Den är tabu. Att ifrågasätta sharia har inte varit möjligt. Men jag anser att de flesta civil- och straffrätter som utropas i islams namn över huvud taget inte alls kan härledas från islamisk sharia.
Det finns många viktiga argument för detta. Jag anser att sharia i högsta grad kan ifrågasättas, diskuteras och att dess ursprung och äkthet måste utredas. Dessutom är bevisföringen för “brott” mot sharialagarna högst ifrågasatt.
När man tolkar profeten Muhammeds sägner och livsstil finns det olika uppfattningar om vad det handlar om. Det bör påpekas att mycket som är skrivet om profeten är hämtat från olika sägner och traditioner. I Koranen hittar man inga berättelser om profetens levnadssätt. De rättslärdas tolkningar är baserade på vad som en gång sagts. Men det finns inga tillräckligt starka belägg för att de verkligen handlar om de sätt Mohammed levde. De rättslärdas tolkningar bör sannerligen ifrågasättas. Man kan ändå lära ut profetens livsråd genom att följa de råd som tydligt utgår från Gudsord i Koranen.
De rättslärda övertolkar historien och deras självutnämnda tolkningsföreträde utgår ifrån personliga (o-)kunskaper. De stiftar vilka lagar som helst och ger dem legitimitet genom att kalla dem för sharialagar. Deras falskheter har med tiden invaggat muslimer i en acceptans utan någon som helst kritiskt hållning.
De rättslärda stiftar till och med lagar om saker som det inte finns något spår av i Koranen. De ändrar efter sitt eget tycke när det behagar dem och hävdar samtidigt att lagarna är hämtade från sharia.
Man bör ha i åtanke att det finns olika uppfattningar om sharia. Men de rättslärda har skaffat sig tolkningsföreträde i områden de inte har någon kunskap om. Det handlar om banksystem, ekonomiska tvister, med mera. Vi ser detta i den islamska republiken av Irans konstitution § 4 som säger att alla lagar vare sig de är civil- eller straffrättsliga, eller av ekonomisk-, offentlig, kulturell, militär, politisk, eller annan karaktär bör stiftas i enlighet med islam och under överinseende av väktarrådet.
Jag som är teolog menar att dessa rättslärda försöker, med stöd av sharia, stärka sin maktposition, utan att bemöda sig för att finna något stöd vare sig i Koranen eller hos folket. De har gått så långt att vissa hävdar att deras tolkningar är eviga. Detta oavsett den rådande samhällsituationen. Genom att vilja döma allt från shariaperspektiv sätter de rättslärda sig över förnuft och verklighet.
Jag menar att sharialagar bör vara begränsade till det man kan finna belägg för i Koranen. Allt annat är oförnuft. Man kan inte bevisa sharialagarnas äkthet genom att säga att de har gällt i alla tider och är oföränderliga. Exempelvis har arvsrätt ett nära samband med det rådande ekonomiska systemet och inte med sharia. Under profetens tid rådde ett visst ekonomiskt system som krävde en annan sorts lagstiftning.
Kvinnorna i den muslimska världen lider av de diskriminerande lagarna, men eftersom de tror att de är stiftade utifrån koranen vågar de inte ifrågasätta dem. Sharialagarna är baserade på mycket tvivelaktiga grunder och bör utmanas, ifrågasättas och förändras. Sammanfattningsvis bör vi verkligen ta dessa lagar på allvar, ty de begränsas inte bara till civil- och straffrätt, utan de genomsyrar hela människans vardag och värderingar.