Kundanpassning i en vilsen tid
KULTURDEBATT. Det är inte i först hand marknadsanpassning vi behöver i en andligt vilsen tid, skriver kulturantropologen Mikael Kurkiala i detta inlägg om kyrkans roll som andlig vägvisare.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det känns bra. Jag är speciell och ingen annan är precis som jag. Och det vet Amazon.com och Viasat och dom gillar mig precis som jag är.
Jag skriver in "skräddarsy" på google och får ungefär 134 000 träffar. Skräddarsy din utbildning, din golfresa, ditt kök, ditt CV, ditt arrangemang, din resa, ditt eget nyhetsbrev? Samstämt möts vi av leverantörernas budskap: du är unik, dina behov är speciella och legitima och vi finns här för att tillgodose dem. Kunden har alltid rätt. Du har alltid rätt.
Tack Viasat, tack Amazon.com och alla ni andra som lösgör mig från den anonyma massan av konsumenter. Den känsla av att vara unik och speciell som marknaden förmedlar fogar i en sekulariserad värld in sig det tomrum som efterlämnats av en kärleksfull men förvisad Gud. Vi är sedda, var och en av oss, om inte av Gud så i alla fall av marknadskrafterna där ute som ser just mig och bekräftar min egenart.
Under rubriken "folket underkänner nästan varannan präst" (DN debatt 24/4) summerar Elisabeth Arborelius, präst i Stockholms stift, huvuddragen i sin avhandling Finns det en klyfta mellan kyrkan och folket? Arborelius rön visar att Svenska kyrkan är oförmögen att på ett tillfredställande sätt tillgodose behovet av förrättningar (vigslar, dop, begravningar) hos den majoritet av den svenska befolkningen (74 %) som utgör dess medlemmar. Och det är just dessa förrättningar som är den främsta, och ofta enda, kontaktytan mellan merparten av församlingsmedlemmarna och kyrkan. Det folk klagar på är att gudstjänster är "stela och svårtillgängliga med ett obegripligt språk" och efterlyser präster som inte "sätter sig över" vanliga församlingsmedlemmar.
Och sådana finns, gudskelov. Dessa "mottagarinriktade" präster är " inställda på att möta människor på en jämbördig nivå" och "betraktar människor som religiöst myndiga". Mot dessa lyhörda och serviceinriktade präster ställer Arborelius präster av ett mer auktoritärt snitt - "de sändarinriktade" - som betonar att kyrkan måste få vara kyrka och inte en serviceinrättning och som anser att det kristna budskapet står i centrum för deras uppdrag.
Det förekommer att dessa präster ifrågasätter församlingsbors attityder eller är öppet kritiska mot dem som sitter fast i sin "individualiserade kommersialistiska värld". En del har till och med mage att antyda "att människor inte förstår den kristna tron."
Det råder inga tvivel om vilka präster Arborelius anser representera kyrkans framtid. För att skilja vetet ifrån agnarna är receptet marknadsekonomins klassiska: låt kunden bestämma. Låt församlingsmedlemmar välja präst på samma sätt som vi dag kan välja läkare eller terapeut eller den form av friskvård som passar just oss: "Om kyrkan inte ger sådana valmöjligheter kan följden bli att människor väljer andra alternativ som till exempel borgerliga förrättningar." Med andra ord: den förlorar marknadsandelar.
Nyckelorden för överlevnad är här som annorstädes kundanpassning och användarvänlighet. Kyrkan bör, för att låna Viasats slogan, erbjuda kunden underhållning på hennes egna villkor och därför stå till tjänst med en mix av produkter och präster bland vilka kunden kan välja och vraka och skräddarsy sina egna förrättningar. Och därmed gallras de budskap och de präster, de inte "särskilt talangfulla", som inte faller konsumenterna på läppen bort. Den vinnande produkten är här - som överallt - den som appellerar till flest genom att utmana och avkräva minst. Den som får flest applåder, som bekräftar men inte utmanar, vinner. Med en sådan marknadsanpassning kanske kyrkan kan fortsätta att spela en roll i människors liv, men måste då slutgiltigt abdikera från rollen som andlig vägvisare. I ett postmodernt samhällsklimat där sanningen avfärdas som en konstruktion och moral likställs med sexualfientlig moralism framstår bilden av "sändarorienterade" präster osökt som auktoritär och reaktionär. Men är det uteslutet att många människor inte förstår den kristna tron? Att vi faktiskt är - hur illa det än rimmar med vår ofta uppblåsta självbild - "andligt omyndiga"? Eller att präster, i sin formella egenskap av förvaltare av en livshållning företrädd av en revolutionär som avrättades på grund av den, har rätten att ifrågasätta överdriven individcentrering och kommersialism? Kanske är det till och med så att det är i denna kritiska blick på vår samtid vi kan ana en kyrka som realiserar det samhällsansvar som dess portalgestalt, Jesus från Nasaret, i ord och gärningar manade till. Kanske är det inte marknadsanpassning som är kyrkans framtid utan motsatsen - en på djupet radikal hållning i en värld utan nåd och en samtid utan riktning.Och måhända ser vi att det ur andlighetens kris och religionskritikens reningsbad framföds en kyrka som inte präglas av en tandlös snällhet utan som bottnar i vissheten att tjänande inte är detsamma som servande, att kärlek inte är detsamma som undfallenhet och som har mod nog att utmana, beröra och oroa oss.