Först och främst vill jag klargöra en sak. Precis som Fredrik Segerfeldt (UNT 26/10) är jag positiv till fri invandring. Jag tror på öppna nationsgränser, mångkultur och internationell solidaritet. Om detta är nog jag och Segerfeldt i grund och botten överens. Däremot har vi olika åsikter om vad invandringen ska ha för funktion i samhället. Jag välkomnar därför en debatt.
Vi befinner oss i dag i ett system av nationalstater.
I ett sådant sammanhang bör rimligen invandring användas till att skydda den nationella arbetskraften. Även så långt kan nog jag och Segerfeldt vara överens. Sedan blir det mera besvärligt. Segerfeldt anser nämligen att invandring bör användas som murbräcka mot den svenska modellen. Segerfeldt tar ett exempel med somalier, som med sina låga löner hemifrån skulle kunna bryta den ”fackliga kartellmakten”. Somalier är ju vana vid en lön på 300 kronor i månaden. Hur ska de då plötsligt kunna lyfta en lön på 20 000 som är standard i Sverige? Som om lönebildning vore en naturlag anser Segerfeldt därför att somalierna borde användas till att pressa ner lönerna, följaktligen även för svenska arbetare. Segerfeldt kallar det ”flexibel lönebildning”. Själv kallar jag det en grogrund för Sverigedemokraterna.
Till skillnad från Segerfeldt anser jag inte att facken är den stora bromsklossen för invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Tvärtom ser jag att invandrarna är de som är i störst behov av fackföreningarna. Klass och etnicitet hänger ihop och i Sverige är 69 procent av de med lägst löner utlandsfödda. Det är därför ett stort problem att man i så liten grad organiserar invandrare och att bara tre LO-förbund organiserar papperslösa. Ett annat problem är att facken har så låg organisationsgrad inom hushållssektorn. Hälften av alla kvinnliga invandrare i Sverige arbetar i någon annans hem och på så sätt används den fria globala migrationen till att bevara unkna könsroller. Lösningen borde därför vara starkare, mera feministiska och kampinriktade fackförbund. Inte mindre och svagare.
Slutligen vill jag också bemöta Segerfeldts påstående om att jag skulle ha kallat honom rasist. Det visar att han missat poängen i mitt resonemang. Tvärtom menade jag att rasismen i dag sällan uttrycks som just rasism eller genom att människor går omkring och är rasister. Istället lever den vidare på arbetsmarknaden. Den konserveras som en struktur: i löneskillnader mellan invandrare och infödda svenskar och genom att invandringen används till att vidga klyftor i samhället. Kampen mot rasismen måste därför också vara en kamp mot klassamhället.