Kulturdebatt
Bokens död
Vad handlar ett sådant jättejippo som Bokmässan i Göteborg egentligen om? Det som står i fokus är inte alls böckerna utan författarna och försäljningssiffrorna. Författarna ska vara varumärken och den som syns och hörs allra mest och har den längsta signeringskön är den störste författaren. I så fall är Jan Guillou Sveriges störste författare. Och sedan kommer ingenting och ingenting och ingenting. Vill vi ha det så? Litteraturen handlar inte längre om böcker utan om kändisskap och försäljningssiffror.
Utarmningen av litteraturen har pågått länge då förlagen inriktat utgivningen på det som säljer, det vill säga deckare och romaner. Lyriken har då blivit den store förloraren. Om den här tendensen fortsätter, kommer poesin att dö ut här i Sverige om några år.
Nu har utarmningen av litteraturen gått ett steg längre då fokus flyttats från själva boken till författaren som person. Det kommer att leda till att den seriösa litteraturen dör ut och den publikfriande litteraturen triumferar. I slutändan får vi en litteratur utan böcker där författarnas egotrippade personligheter är det som står i strålkastarljuset. Vill vi ha det så?
Det måste till en motreaktion mot litteraturens förflackning. Författarna måste stå upp för det som gör deras liv meningsfullt: skrivandet av böcker. Läsarna måste också ta ställning för bokens framtid genom att betona värdet av läsandet i sig. Författare och läsare, förena er till ett uppror mot litteraturens medialisering och kommersialisering! Böcker är viktiga vänner för livet och evigheten!
En bidragande orsak till litteraturens utarmning är kändiskulturen i dagens Sverige. Kändisskapet är en sorts helgonförklaring i vårt sekulära samhälle och för författare leder det till en personlighetskult av nästan religiösa mått.
Ett exempel är Björn Ranelid som blivit en sorts litterär predikant som lockar stor publik. Folk köper hans böcker och han blir rik på kuppen. Hans böcker har blivit en statussymbol. Men vem läser dem?
När litteraturen handlar mer om kommers och medialisering än om böcker, så påverkas också författarrollen. Det viktiga blir inte längre själva det långsamma och tålmodiga skrivandet utan snabba produkter som gör att författarens ansikte (läs: varumärke) hela tiden syns i medierna. ?Om du inte syns, finns du inte? är författaryrkets nya credo. Och om målet för författarskapet är att synas så mycket så möjligt, då försvinner substansen i själva författarskapet: boken. Boken är inte längre det som gör författarskapet utan den har blivit en bisak, ett medel för att synas. Det som diskuteras och debatteras är författarens laster och hemligheter. Sensationslystnaden ersätter analys och diskussion av boken. Till sist existerar inte boken. Den är borttrollad.
Det här är en utveckling som är tydlig i USA där den ultimata berömmelsen för en författare är att bli rekommenderad av Oprah Winfrey i hennes pratshow. Snart kommer väl Skavlan att göra likadant i Sverige och då har vi definitivt fått en litteratur utan böcker. En litteratur som bara består av en rad kändisars ansikten. Det blir bokens död. Vill vi ha det så?