Debatt
Bokens framtid
Jag sitter på tåget och ser en man hala fram en Ipad som han placerar i sitt knä – och jag undrar om det han gör möjligen kan vara ”läsa en bok”.
Enligt Nordicom:s senast publicerade undersökning (gällande 2009) om svenskarnas läsning, så hade 28 procent av alla tillfrågade män och 43 procent av alla tillfrågade kvinnor läst i en bok en genomsnittlig dag. I detta ingick även att lyssna på ljudböcker. En genomsnittlig vecka hade 27 procent av männen och 45 procent av kvinnorna läst skönlitteratur.
Men surfplattorna har gjort att gränsen mellan att ”läsa en bok” och att (kanske) göra något helt annat blivit ytterst oklar. Förr var det enklare att hålla isär begreppen: Att läsa en bok innebar att läsa något som fanns tryckt på ihoplimmade serier av pappersark. Med vad är ”läsa en bok” i framtida läsarundersökningar, när textbäraren för det som läses är en surfplatta som kan presentera såväl skönlitterära verk som börskursen, Youtube-klipp, Skypesamtal, semesterbilder och porrnoveller online? (Nej, Apple tolererar ingen porr i sina appar men ja om man surfar så kan man hitta det som ger Apple moralpanik; apparna är surfandets motsvarighet till charterresor med all-inclusive: bekvämt men förutsägbart.)
En till synes uppseglande trend bland författare är att publicera spellistor på Spotify som soundtrack till en viss bok. John Ajvide Lindqvist har till exempel gjort det, Jo Nesbø likaså. Om man lyssnar på ett sådant soundtrack – läser man då en bok? Kanske det – om författaren menar att det är en del av boken (men då kan ”titta på illustrationer” i en bok också vara att läsa en bok).
Det fanns en tid – och det var inte alltför länge sedan – som jag var övertygad om att den tryckta bokens kulturella och sociala status effektivt skulle stå emot alla hot om dess snara död. Jag är fortfarande övertygad om att den tryckta boken som textbärare kommer att överleva och är oöverträffad på många sätt. Men det där med den tryckta bokens status är jag vid närmare eftertanke inte så övertygad om. Den tycks i ärlighetens namn inte ha någon vidare status som objekt bortanför rätt marginaliserade kretsar, utan används mer som slit- och slängvara.
Så var det inte vid förra sekelskiftet och några årtionden framåt. För mer burgna samhällsmedborgare hörde det till att hålla sig med ett bibliotek bestående av klassiker och samlade verk av författare som Lenngren, Runeberg, Stiernhielm och Nordenflycht. Det var status att äga böcker, helst i skinnband, och det var även status att åtminstone ge sken av att man dessutom läste dem. Så är det inte längre, och det beror inte på att det onekligen blivit ont om grosshandlare.
Utvecklare av läsplattor verkade länge bortse från en viktig parameter när det gäller böcker: Man kan hålla sig med dem utan att läsa dem; böcker betyder också något annat än att vara textbärare. För att en ny sorts tingest för läsning ska bli tillräckligt intressant för tillräckligt många köpare och användare måste denna tingest följaktligen vara attraktiv och åtråvärd även för andra ändamål än läsning, ja, kanske hellre för andra ändamål än läsning. Denna tingest måste, för att bli marknadsmässigt gångbar, ha potentialen att få en lika stor nimbus som forna tiders grosshandlarbibliotek med böcker i skinnband. Det har, rått uttryckt, kanske varit för mycket fokus på hur läsplattor ska fungera för läsning och för litet fokus på tingestens pittmätningspotential.
Men Ipaden har uppenbarligen en sådan potential. Av de personer jag känner som äger en Ipad (vilket dock i nuläget inte överstiger tio stycken) är endast en av dem en kvinna. De flesta av dessa män har inte som något av sina främsta kännemärken att de brukar ägna sig åt läsning – särskilt inte av skönlitteratur. Om vi enkelt (och cyniskt?) utgår från att män genom tiderna (och det finns undersökningar som bekräftar detta) till icke ringa grad sett läsning av skönlitteratur som ett slags möjlig bieffekt av innehav av statusmarkören ”bibliotek med välfyllda bokhyllor”, så kan vi också förstå funktionen hos en statushöjande och cool elektronisk apparat som man dessutom (eventuellt) läser böcker på.
En Ipad kan helt enkelt fungera på samma sätt som biblioteket gjorde för grosshandlaren, för hundra år sedan. Men betyder detta ett uppsving för boken och läsningen eller ej? Ja det beror på hur vi definierar ”bok” och ”läsning” och om vi ens kan göra det, i en tid då det är oklart vad ”läsa en bok” innebär.
Petra Söderlund
Docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet
kultur@unt.se