Det var som det brukar när man kommer sent och är lite halvkort i rocken: Man stirrar in i folks ryggar och hör inte talen. Och ändå var ingenting riktigt som vanligt vid söndagens manifestation till stöd för flyktingar på Medborgarplatsen i Stockholm – de tusentals som trotsade spöregnet för att kräva ett öppet Europa gjorde det med en ny beslutsamhet.
För visst är det plötsligt lättare att andas? När stora skaror nu träder fram och står upp för den humanism och solidaritet som alltför länge varit bespottad som naiv och hopplöst ute. Tankarna går till poeten Jenny Wrangborg och dikten som lånat sitt namn av Göran Sonnevi:
för det enda vi behöver göra med allt som vilar, allt som väntar
allt som står och väger
är att få det i rörelse
("Vårt sätt att leva tillsammans kommer att förändras")
Tre bilder har präglat den gångna veckan och med all säkerhet bidragit till den medmänskliga acceleration vi nu kan bevittna. Först naturligtvis, bilden av den lilla pojken på stranden – Alan, som inte fick bli mer än tre år gammal. "Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig" sa statsminister Stefan Löfven vid söndagens manifestation, i ett tal utan några egentliga nyheter eller löften.
Sedan: Bilden av flyktingar som slits ur tågvagnar i hjärtat av Europa.
Och slutligen, bilden av människor som vandrar rakt ut i den europeiska kartan, ut ur Ungern och in i Österrike. De som inte väntar på någon annans klartecken, och som vet att ingen människa är illegal. Shora Esmailian, kulturskribent på Sydsvenskan, fångade det historiska i denna folkvandring i ett inlägg på Facebook, om hur flyktingar gemensamt utmanade Fort Europas gränser – och vann: "Först genom att forcera dem, sedan inte ge upp, utan tillsammans vandra mot sitt mål."
För även om den vilja till medmänsklighet som just nu sprids i vår del av världen är något enormt, är det ju inte matpaket och kassar med kläder som människor på flykt ytterst behöver. Det är ett Europa som på allvar river sina murar.
Hör du det, herr statsminister? Annars vet jag faktiskt inte vad vi ska göra med dina tårar.